Språk är något som fascinerar Leif Nordenstorm, och så har det varit ända sedan han var barn. Han är född och uppvuxen i Kiruna, och tillbringade som pojke mycket tid på stadsbiblioteket, där hans mamma jobbade. Som 12-åring läste han Vilhelm Mobergs utvandrarsvit, som han fängslas av än i dag.
– Det är fortfarande en favorit, inte bara för språket, utan för att Vilhelm Moberg hade en sådan otrolig insikt i hur människor kan tänka, säger han

Vi slår oss ner vid köksbordet. På väggen hänger en grupp anslående fotografier. De är tagna 1914 av en kringvandrande fotograf. Han släpade sin tunga utrustning i lappmarken och fotograferade nybyggare i fjällvärlden, norr om Torneträsk, däribland några av Leif Nordenstorms förfäder på mammas sida.
– Det är bilder som betyder mycket för mig, säger han.
Leif Nordenstorm funderade på många olika yrken, däribland journalist, innan han började på Försvarets tolkskola i Uppsala, där han läste ryska. Det ledde till anställningar på svenska ambassaden i Moskva på 1980-talet, under järnridåns tid.
– Jag jobbade som vaktman där i två perioder, i sammanlagt 1,5 år. Mina arbetsuppgifter var att sitta i expeditionen och sköta visumansökningar för Sovjetmedborgare. Och så skötte jag telefonväxeln. Det var ibland utmanande att ta samtal där folk talade snabbt på ryska. Att bo i ett totalitärt samhälle var förstås väldigt annorlunda på många sätt.

Som barn gick Leif Nordenstorm i söndagsskolan och sjöng senare i kyrkans ungdomskör i Kiruna.
– Jag är en person som alltid tagit ut svängarna, och under en period lade jag bort min kristna tro. Men så småningom kom jag till insikt om att jag ville blir präst, säger Leif Nordenstorm.
Han började läsa teologi i Uppsala och blev prästvigd 1986 av Olaus Brännström för Luleå stift. Sin första tjänst fick han i Överluleå församling i Boden, där han senare kom att bli kyrkoherde i 16 år.
– Jag trivdes bra med det, men det kom en tidpunkt när jag kände att jag ville göra något nytt. Jag upplevde en sorts stagnation, både för mig själv och för församlingen. Och som chef ska man inte vara kvar för länge. Både jag och min fru, som är diakon, kände att nu är det snart läge att flytta.

Hustrun fick tjänst som ungdomsdiakon i Helga Trefaldighet, och Leif Nordenstorm började också söka tjänster söderöver. Den 1 mars började han som komminister i Sävja – formellt sett ett steg nedåt på karriärstegen.
– Det är inte helt vanligt att lämna en kyrkoherdetjänst för att bli komminister, men för mig känns det rätt. Det är lugnare att vara komminister, men det innebär inte att jag arbetar mindre. Hade jag fortsatt som kyrkoherde hade jag definitivt inte haft tid att blogga, skrattar han.
Leif Nordenstorm skriver nästan varje dag på sin blogg, utom då han är ute och reser eller fjällvandrar.
– Det man skriver måste vara relevant för folk. Jag skriver om livet, speglat i Bibelns undervisning. Det är roligt att hämta inspiration från dagspressen, som ju ofta skriver om saker som berör människor. På senare tid har jag allt oftare börjat länka till dagstidningar.

Fjällvandringar är hans stora passion. Varje år vandrar han i fjällen, alltid med ett eller två av barnen.
– Jag älskar det. Eftersom jag bott i Övre Norrland har det blivit vandringar i Abisko och Kebnekajse, men i somras blev det Grövelsjön i Dalarna tillsammans med min yngste son.
Leif Nordenstorm är esperantoentusiast, ett intresse som startade när han hittade en lärobok i esperanto på Kiruna stadsbibliotek. Sedan dess har han varit djupt fascinerad av språket och skrivit flera böcker på och om esperanto, däribland om Ludvig Zamenhof som skapade språket.
– Och så skrev jag Nybyggarna i Norrbotten, om en okänd migration på 1300-talet från Uppland till Norrland, säger Leif Nordenstorm, som även översatt Astrid Lindgrens Mio, min Mio till esperanto.