Hon är född på Budasidan i ungerska huvudstaden Budapest. Pappa var professor i biokemi, mamma läkare. Hästar och läsning var Anna Sarkadis stora intressen. Tidigt bestämde hon sig för att bli barnläkare, uppmuntrad av föräldrarna.
– Men i 17-årsåldern blev jag rebellisk och ville hellre plugga historia och litteratur. Pappa sa att det kunde jag göra sedan, när jag var färdig med min läkarutbildning. Han tyckte att jag behövde utmaningar, och det hade han nog rätt i, säger Anna Sarkadi.
Sedan dess har hon fått goda inblickar i det akademiska livet både i Ungern och Sverige.
– Skillnaderna är enorma. I Ungern är akademien fortfarande politiserad trots järnridåns fall, och det är vanligt att politiker lägger sig i akademiska angelägenheter.

Hon började lite motvilligt på läkarutbildningen som tursamt även bjöd på medicinsk sociologi, ett ämne som intresserade henne.
– Anatomin var däremot extremt tuff, liksom biokemin. Där förväntades jag dessutom briljera eftersom pappa var en så känd professor. Men ju längre fram utbildningen skred, ju mer gillade jag alla specialiteterna.
När hon var 19 reste hon till studentkonferens i Prag. Där träffade hon blivande maken Robert, och de förälskade sig i varandra.
– Sedan åkte han till Australien, och jag reste hem och levde mitt liv. Men våren 1994 kom han till Budapest, och vi märkte att det var fortfarande var kärlek.

Under en period läste de patologi tillsammans i Ungern. De bodde i en kall lägenhet där det vimlade av kackerlackor.
– Och patologen var hemsk! Man hade ingen respekt för döda människor utan kropparna travades i högar. Den tiden blev en bra prövning för oss.
Hon besökte Sverige första gången sommaren 1994 och fick då ett grovt missvisande intryck av det svenska klimatet.
– Snacka om att bli grundlurad! Den sommaren var vädret extremt varmt och vackert, nästan subtropiskt. Jag trodde att det brukade vara så.

Hon visste inte mycket om landet; trots järnridåns fall hade inte många ungrare varit i väst. Men orienterande kompisar kunde förmedla några intryck:
– Sverige var gröna, vackra skogar och kostymklädda män som blev stupfulla på fredag kväll.
Hon bestämde sig i alla fall för att se hur det skulle vara att bo i Sverige. En lång hård process inleddes innan deras relation accepterades, med halvårsvisa besök först på svenska ambassaden i Budapest och sedan vid Polisen i Uppsala.
– Ibland är det bra att vara 21 år, för då vet man inte riktigt vad man gör och konsekvenserna av det.

Paret kunde gifta sig 1998, och bosatte sig på Höganäsgatan. Hon kom in på läkarutbildningen och jobbade parallellt som undersköterska på Akademiska sjukhuset.
– Men det kunde vara knepigt med språket ibland. Jag minns en gammal farbror som ville ha välling och jag var tvungen att fråga kollegerna vad det var.
Hon läste svenska på universitetsnivå för utländska studenter, men där kom aldrig någon välling på tal. Hon är intresserad av språk över huvud taget och gillar att diskutera språknyanser med svenskfödda.
– Det är roligt när folk undrar om jag är från Norrland.

Efter läkarexamen och doktorsexamen från blev hon docent 2010. I dag leder hon en forskargrupp som arbetar med barns och föräldrars psykiska hälsa vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa. Sedan årsskiftet är hon även forskningsledare för nya sektionen Barns vård och hälsa på Barnsjukhuset.
När vi träffas har hon just återkommit från en femmånaders forskningsvistelse vid Royal Childrens Hospital i Melbourne. Hela familjen följde med. Australien ligger i framkant inom hennes eget forskningsområde.
– Det har varit en mycket utvecklande tid, säger Anna Sarkadi som under vistelsen förverkligade en dröm: att börja blogga och få chansen att skriva om forskning på ett lättsammare sätt.

Med skräckblandad förtjusning har hon insett att hennes blogg annasarkadi.com börjat leva sitt eget liv, att människor över hela världen läser den. Hennes känslor är blandade.
– Redan första månaden hade flera läst mina blogginlägg än mina vetenskapliga artiklar från de senaste 14 åren. Men det får man tyvärr inga budgetpoäng för vid universitetet, även om det är jättekul att titta på hits.