Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Fysikens stjärnor

Om gårdagens medicinpris var otippat så var dagens fysikpris en lågoddsare. Kosmologi och exoplaneter. Populära ämnen i fysikens enormt varierade värld.

Forskning som försöker ge ett svar på den eviga (?) frågan ”Är vi ensamma i universum?”

Vem har inte blickat u i den oändliga rymden och undrat?

Eller för att citera broder Ferlin:

 ”Se stjärnorna, bror, hur de dansa
som flugor i rymdens tak ...
...en stjärna, du - och ett öga
är ändå en märklig sak ...

... Ja, herre gud, om man tänker!
- men längre kommer han ej.
Och längre kom inte Salomon,
så inte angår det mej.”

Så nu vet vi att det finns planeter därute som likt jorden kretsar runt en stjärna. Och vi vet en hel del mera om kosmos.

Men – och det är i sanning märkligt – det mesta vet vi inte. Det är förresten bakgrunden till titeln på den här bloggen VAD VI VET.

 Vad är egentligen ”mörk materia” eller för den delen ”mörk energi”? Som enligt samma fysiker är de dominerande beståndsdelarna av vårt universum.

Och det verkar dessutom vara något lurt med universums ålder.

Nå, en sak består i en föränderlig värld. Nobelpriset i fysik går till tre gamla gubbar i min ålder.

Här har vi något som vi kanske kan kalla Nobelkonstanten?

 

 

Insikter om insekter och om klimatet

Klimatfrågan. Få ämnen har så totalt dominerat den svenska debatten det senaste året.

Snart sagt varje vaken timma av mediadygnet har vi fått veta att allt går åt helvete.

I dag publicerar så Svenska Dagbladet en bokrecension av författaren Fredrik Sjöberg som äntligen bemöter några av alla de överdrifter och felaktighter som florerar i debatten.

Och för att inte omedelbart förpassas till de fördömdas rike, ja, jag tror det är bra om vi kan ställa om till ett samhälle där vi inte är så beroende av fossila bränslen.

Det är bland annat därför jag numera är för en ny och säker kärnkraft.  ( Jag var aktiv i linje 3 en gång i tiden!)

Men, jag tror att vi måste ställa om med vetenskap och beprövad erfarenhet som ledstjärnor. Inte med religiös panik.

Eller med "plastpåsesymboler". Många av de så kallade  "miljösatsningar" som vi idag ser genomförda av partipolitiska skäl är dyra, felaktiga och verkningslösa.Exemplet med subventioner till elbilar är bara ett av många.

För att lyckas med denna svåra reform av samhället måste vi tillåta en sansad debatt och pröva olika argumet i en demokratisk debatt.

Så är det inte idag.

Jag har sagt det förut men jag vidhåller; inom miljöpolitiken är den så kallade åsiktskorridoren smal som en myrstig.

Avslutningsvis så förtjänas det att påpekas att Sverige redan i dag hör till de länder som har kommit en bra bit på väg mot olika miljömål.

 

Men, läs Fredrik Sjöbergs lysande vidräkning här.

 

Nygamla Coronvirus

Covid 19” är det föga folkliga namnet på det virus av coronatyp som just nu härjar i Kina. Och  kanske är på väg hit. Det vet vi inte ännu. Pa tal om ”Vad Vi Vet.”

I dag vet vi i alla fall betydligt mera om hur många som är smittade av viruset. Och hur många som avlidit på grund av det. De kinesiska myndigheterna påstår att de helt nya siffrorna beror på att man numera räknar annorlunda. Så kan det naturligtvis också vara. Troligare är kanske att den nya öppenheten är av politisk karaktär. Viktigast för president Xi Jingpi är väl att visa handlingskraft. Oavsett om det är gäller att stänga ned hela städer eller att tysta ned bloggare som mopsar sig.

I vilket fall så är de nya siffrorna betydligt högre än vad vi hittills fått veta. Antagandet att vi redan nu har passerat epidemins höjdpunkt ter sig därmed inte heller så sannolikaVi får helt enkelt vänta och se vad som händer. Även om just eftertanke och sans inte har så högt värde i vår hetsiga tid. I DN har en TV recessens redan tröttnat på all uppståndelse kring Covid19. I SVD varnar en skribent för falska rykten. Och visst är det sant att ”infodemier” lätt skapar panik. Och panik är aldrig ett bra  tillstånd att fatta kloka beslut i.

Men en verklig pandemi likt ” den spanska sjukan” skrämmer i vilket fall den här skribenten. Nästan lika skrämmande är det märkliga vaccinmotståndet som förekommer detta nådens år 2020

Just namnet ”spanska sjukan” är väl för övrigt anledningen till att man nu döpt coronaviruset till Covid19. Den smittan hade nämligen inte alls uppstått i Spanien. Det råkade bara vara där man upptäckte den först i Europa. Genom att döpa det nya Coronaviruset vill man undvika mindre lyckande tillnamn den här gången.Vi får se om det  försöket lyckas...

 Nå, det nya viruset har onekligen gett en ny aktualitet åt Senioruniversitets serie Farsoter som i dag handlade om Pesten. Där Ulrika Ransjö och Jan von Bonsdorff föreläste.

Och nästa gång, torsdagen den 27/2 kommer föreläsningsserien därför också att handla om de olika coronavirusen som vi känner till från vår medicinska historia. Inklusive Covid 19. Föreläsare då blir generaldirektör på Folkhälsomyndigheten Johan Carlsson  Tid 15.15, plats Missionskyrkan. Extraplatser lär finnas att köpa-

Föreläsningen kommer även att filmas och läggas upp på Senioruniversitets hemsida.

Det är docent Jan Ståhlhammar som håller i serien "Farsoter - ur ett medicinskt, historiskt och kulturhistoriskt perspektiv. Här presenteraar han docent Ulrika Ransjö

 

 

 

En viral virusvarning?

Virus är märkliga ting. De är inte direkt levande, mera en bit arvsmassa som driver runt i världen i en slags förpackning. De lägger ingen energi på att föröka sig som de flesta levande organismer. Istället tar de sig in i levande celler, sprutar in sin egen arvsmassa där och lurar dessa celler att producera flera virus. När det här händer blir värdorganismen sjuk.

Det finns otroligt många olika slags virus. EN ny uppskattning visar att det nog finns fler sorters virus än alla andra organismer tillsammans. Det finns virus i marken, i luften och vattnet. Ja, i haven. Överallt. Ja, det regnar till och med virus över oss från atmosfären. Och vi bär redan på rätt många i våra kroppar. Tala om mångfald! Och självklart så känner vi inte till dem alla.

De virus vi har lite bättre koll på är de som orsakar sjukdom hos människa.Men även här är vår kunskap ofullständig. När SARS dök upp för några år sedan var det nytt för vetenskapen.

Vi vet också att de riktigt svåra angreppen ofta orsakas av virus som byter värd.  Vurus som hoppar över från ett djur till människa. HIV är ett exempel på en sådan värdväxling. Det nu aktuella typen av coronoviruset är ett annat. Att byta värd kan vara i vissa undantagsfall ett lyft för viruset men ofta så är det ingen bra ide. En framgång för viruset mäts helt enkelt i att det hittar celler där det kan förmera sig i stort antal och spridas vidare. Om värddjuret dör innan smittan spridits så är det en förlust även för viruset.

OM ett nytt viruset lyckas ta sig in en människa så har våra kroppar inget försvar mot denna för immunsystemet okända angripare. Följderna kan bli en pandemi.

För att ett virus skall lyckas ta språnget mellan djur och människa måste de leva nära varandra. HIV spreds från apa till människa när man åt så kallat bushmeat i vissa afrikanska länder. Ett annat känt coronavirus, SARS, tror man spreds på kinesiska djurmarknader. Så kan det mycket väl också vara med Coronaviruset som nu orsakar stora rubriker.

Och på tal om larm och svarta rubriker. Även om allmänheten och politiker kanske generellt underskattar risken för nya omfattande epidemier  så tyder flera tecken på att det aktuella viruset inte är en potentiell massdräpare. Visserligen sprids det snabbt men dödligheten är hittills lägre än vad många fruktat. Om viruset inte snabbt förändras/muterar finns det alltså ingen orsak till panik.

Man skall också komma ihåg att SARSangreppet sakta ebbat ut. Inget vet säkert varför. Kanske var vi människor inte alltid optimala värdar?

Så om det pågående utbrottet av coronaviruset blir en väckarklocka för att bristande beredskap för en verklig pandemin så är bra nog. För världen kan lika väl gå under med en nysning som med en smäll.

Och jag röstar fortfarande för att vi borde ha en egen vaccinframställning i Sverige, som en del av större satsning på ett totalförsvar.

 

 

 

Finns det hopp för Ackis?

Det går inte så bra för Akademiska Sjukhuset. Trots nya ståtliga byggnader så sjunker vårdkomplexet i den senaste rankningen.

Nu ligger Ackis sist av de stora elefanterna i Vårdlandet. De är sorgligt. Och högst bekymmersamt för oss som är beroende av sjukhuset för vår överlevnad.

Vad göra? Ja, först och främst, Gud bevare oss för nya politiska snabbfixar.

Om det är något vårdinstitutioner behöver så är det långsiktiga planer.

Och på tal om sådana så är det hög tid att låta staten ta över driften av alla de stora sjukhusen i vårt lilla land. För trots en ovanligt snabb befolkningstillväxt de senaste åren så bor det bara tio miljoner i Sverige. Det är som en av de större städarna sett i ett globalt perspektiv!

Jag inser att många som lever i det vårdindustriella komplexet känner sig hotade av en sådan omstrukturering. Men det är inte för dem som Vården finns till...

För det andra, lyssna till de som vet! Till både personalen och till patienterna. Sjukvården styra allt för mycket av ekonomer och managementkonsulter.

För det tredje, ägna er åt kärnverksamheten, att vårda sjuka människor. När man som patient upplyses om matens klimatavtryck på matsedeln känns det som om resurser skulle kunna omdisponeras

 

Värre är att trots att det utbildas tillräckligt med läkare och sjuksköterskor så arbetar de som finns inte med att vårda sjuka människor. Detta har flera orsaker, men oavsett det så är det fel. Åt helvete fel! Adminstration skall skötas av adminstratörer. Och IT skall vara ett stöd, inte ett hinder.

Personligen vill jag bara säga en sak: Värdera de gamla trotjänarna! De som arbetar direkt med patienterna och kan sitt jobb. De är Vårdens grundpelare. 

Dessa råd kan tyckas banala och självklara men tro mig så är det inte. Mycket skulle bli så mycket bättre om man verkligen följde dessa simpla regler.

Personalen lär ha sina företrädare. Trots det så hör jag så mycket frustration och så många goda förslag som aldrig tas på allvar när jag valsar igenom systemet. Men mest hör jag vittnesmål om hur ingen uppskattar dem...

Min roll är en annan. Genom min ofrivilliga karriär som yrkespatient har jag ofta slagits av hur oerhört lite man bryr sig om just patienten. Visst, vissa av oss är besvärliga. ”Folk vill bara ha mera vård hela tiden” hör man ibland av trötta vårdansvariga. Men, de helt avgörande delen av befolkningen är glada och tacksamma om de slipper söka vård. Så roligt är faktisk inte att ligga på sjukhus. Prova själva om ni inte tror mig.

För du har mera rättigheter och ett bättre boende på ett fängelse än i en sjukhussal.

Merparten av väljarna vill helst inte tänka på möjligheten att de eller deras närmaste kan bli sjuka. Det gör också att vården är en knepig fråga att driva rent politiskt. Det är först när man blir sjuk som man upptäcker hur den svenska sjukvården inte fungerar. Och då är man ja, sjuk och trött.

Jag vågar också påstå att vårdansvariga vet nästan ingenting hur ”vårdtagarna” upplever och vill ha sin vård. Hur skulle de kunna veta det? När ingen frågar dem eller gör några seriösa undersökningar i ämnet? Du får tio gånger mera tillfällen att återkoppla ditt köp av en vara på ICA, eller av hur du upplevde ditt senaste besök på bilverkstaden än när du vårdats på sjukhus.

Det kan tyckas lite tråkigt eftersom hela Vårdapparaten ändå finns till för just patienterna.

Inte undra på att anmälningarna till patientnämnderna skjuter i höjden. Folk blir dåligt behandlade eller inte behandlade alls. Mina egna erfarenheter av just Patientnämnden är för övrigt att den mest fungerar som en slags säkerhetsventil. En funktion där patientens frustration kan få pysa ut i tysthet.

Slutligen, den senaste veckan har jag besökt det stora sjukhuset i olika ärenden. Det mesta har fungerat alldeles utmärkt. Inga orimliga väntetider, i stort sett inget dåligt bemötande. Jag har fått god vård.

Sett i ett längre perspektiv kan med goda skäl påstå att Sjukhuset räddat livet på mig. Flera gånger.

Den så krisdrabbade Akuten håller på med ännu en satsniong. Den här gången kanske den får chansen?

Så det finns nog hopp för Ackis. Men en konstruktiv dialog mellan de som gör jobbet och de som vårdas borde startas nu. På klagan måste det också bli ett slut!


 

 

 

Historien om en historia

Vetenskapsradion Historia fyller tjugo år i dag!

Varma gratulationer på födelsedagen!

Framgången är till stor del Tobias Svanelids förtjänst. Och - förstås - det stora intresset för historia hos ”den intresserade allmänheten”. födelsedagen

När vi beslöt att prova honom som programledare var det först i sällskap med ”en riktig historiker”. En i och för sig duktig person som forskade på Idrottshistoria.

Men efter bara några program stod det alldeles klart att Tobias klarade sig  utmärkt på egen hand.

Det naturligtvis inte heller det första historiska radioprogrammet som sändes. Själv minns jag också bråket kring dessa tidiga program. Redan då mullrade det i debattleden om att historian i skolan skulle skäras ned. Samtidigt var inte kritiken nådig mot Herman Lindkvist när han började popularisera ämnet. Vetenskapsradion hade sänt Historiska Klubben redan på 1990-talet. En titel som senare togs över av en annan programledare.

Min ide när jag började som redaktionschef 1992 handlade från om att bredda begreppet ”vetenskap”. Därför startade jag både ”Vetenskapsradion Historia” och ”Vetenskapsradion Samhälle”.

Den senare varianten kom senare att döpas om till Vetenskapsradion Humaniora och leddes så småningom av Urban Björstadius. Tyvärr kom den programpunkten senare att läggas ned, vilket lett till att forskningen inom detta område varit dåligt bevakat i svensa media.

 

SR var vid den här tiden licensfinansierat och vi levde med ständiga besparingskrav. Att under den ekonomiska pressen starta an rad nya program var inte alltid lätt.

Trots det så lyckades vi starta en rad nya programpunkter. Inte minst de dagliga nyhetssändningarna av vetenskapsnyheter på morgonen. Radiolyssnandet var vid den här tiden helt styrt av tablån och alla undersökning visade att det var på mornarna som svenskarna lyssnade på sin radio.   Maktkampen på SR då handlade om fördelning av resurser mellan den gamla riksradion och lokalradion.  Vetenskapsradions situation var extra komplicerad eftersom vi enligt riksdagsbeslut hade flyttats ut till Uppsala. En flytt som jag som ny chef fick utföra. Vi passade liksom inte in i organisationsschemat vilket alltid orsakade huvudvärk hos centralekonomerna i Radiohuset.

Under en av många omorganisationerna beslöts att SR skulle köpa in fler program. Det medförde att många duktiga radiopersonligheter startade eget och blev frilansare. Tobias Svanelid och Urban Björstadius var två av dem. De startade bolaget PRATA.  

 Som ofta tog teknikutvecklingen över, det blev ingen DAB-radio trots en stor satsning ifrån dåvarande radiochefer.  Istället kom radio via nätet. Även här var vi först på Vetenskapsradion! Tack vare duktiga medarbetare och intresserade tekniker låg våra sändningar ute på nätet långt innan någon annat radioprogram.

Nå, allt detta är nu historia.

Och att göra radio är ofta att skriva i luften.

Grattis Tobias och Urban! Och till professor Dick Harrisson som svarat på lyssnarnas frågor under många år!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder66 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: