Logga in
Logga ut
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Godnatt jord?

Det finns miljöhot och det finns miljöhot. Den långsamma utarmningen av vår matjord är ett allvarligt problem som inte får den uppmärksamhet det förtjänar. Själv har jag skrivit om det tidigare och även föreslagit lösningar i min vision "Ett lantbruk med mjuka kanter" (1989) 

Min gode vän och kollega Peter Sylwan har verkligen engagerat sig i denna fråga de senaste åren. Jag återger här hans senaste text i frågan. Studera bilderna i slutet av texten noga, de berättar en intressant historia!

"Hotet mot våra jordar lika stort som klimathotet?

Häromdagen körde en sopbil genom vägräcket på E6 utanför Ängelholm och blev hängande mellan vägbroarna över Rönne å. På flygbilden över olyckan syns också ledtråden till en annan tänkbar, mer smygande och betydligt värre katastrof- möjligen väl så allvarlig som klimathotet.

Det var vackert väder, solen sken. Så här års och med all mark längs Rönne å bevuxen borde ett någorlunda klart vatten ha speglat en blå himmel. Men vattnet på bilden liknar mer brunsås än klarvatten.

Någon mil uppströms flyter Pinnån ut i Rönne å. Där går det inte att missa varför Rönne å ser ut som den gör.

Vattnet i Pinnån är visserligen brunfärgat men någorlunda klart. Rönne å är en ogenomskinlig slamfylld strömfåra. En flygbild över Rönne å där den flyter ut i Skälderviken hade antagligen sett ut som flygbilden över Svarte å där den rinner ut i Östersjön mellan Ystad och Trelleborg. Den bilden är tagen av Bengt Olle Nilsson Österlenbild.

Svarte å och Rönne å rinner genom jordbrukslandskapet och Pinnån rinner genom skogslandskap och betesmarker. Och trots att den mesta jordbruksmarken så här års ligger bevuxen och oplöjd så räcker det alltså med några dagars regnande för att stora mängder jordbruksjord skall rinna från åkermark till vattendrag. Hur stora och spelar det någon roll?

Den europeiska miljöbyrån EEA´s hemsida visar en karta över hur hur mycket jorderosionen ökar när man går från den skogs- och gräsmark som Pinnån rinner genom till Rönne å´s jordbrukslandskap. Enligt den kartan ökar erosionen från skogsmarkens c.a 0,5 ton per hektar till jordbruksmarkens upp till 2 ton per hektar. I Skåne har vi ca 400 000 hektar åkermark. Från den åkermarken kan det alltså rinna bort ungefär 1,5 ton mer jord per hektar än om den varit bevuxen med gräs eller skog. Säg att hälften av den ökningen — 0,7 ton – följer med de skånska åarna till havet. Det betyder i så fall att de skånska vattendragen tar med sig 280 000 ton jord till Östersjön. Det motsvarar att 7 000 långtradare med släp och 40 tons last tippar jord i haven runt Skåne varje år. Jord som grumlar en gång klarvattenåar, försämrar deras bottnar, göder och dödar havsbottnen – och dessutom förstör en stor del av nöjet att bada där Rönne och Vege åar rinner ut i Skälderviken.

Skogs och jordbruksmark är egentligen vårt allra viktigaste och största reningsverk av allt vatten på väg från himlen till havet. Om reningsverk som ”bräddar” och förstör badvattnet har det talats och skrivits mycket om i sommar. Men att jordbruksmarken som är en så stor del av vårt allra största och viktigaste reningsverk tvingas ”brädda” när regnen kommer tar vi nästan som självklart - och nästan naturligt.

Den större, smygande och eventuella katastrofen handlar förstås om vad som händer med jordens jordar i stort. I värsta fall är ca 10 miljoner hektar odlingsjord borta med vinden och vattnet - eller begravs under asfalt och betong, försuras försumpas eller försaltas – varje år. Det är fyra gånger hela den svenska jordbruksarealen.

Om knappt 30 år – när FAO (FN´s jordbruks och livsmedelsorganisation) säger att världens befolkning kan vara 10 miljarder och att det då måste finnas 50 - 100% mer mat till priser som människor har råd att betala – har kanske 20% av den åkermark vi nu odlar försvunnit! Den ekvationen går bara inte ihop. Och löser vi den inte vet vi hur det går. Det finns inget i historien som så säkert förutsäger framtiden som brist på mat och stigande livsmedelspriser. Senast vi i Sverige upplevde konsekvenserna på allvar av den saken var för bara precis 100 år sedan. Det svenska hungerupproret 1917. Den krisen förde oss farligt nära en social kollaps. Livsmedelskriser leder alltid till samhällelig oro, konflikter i värsta fall krig och förlust av allt vad hållbarhet heter.

Men ekvationen har en lösning. Det är den Pinnån pekar på. Att vi lär oss odla jorden som om den var skog – eller gräsmark. Det vill säga att först och främst sluta med (eller i vart fall kraftigt begränsa) det brutalaste av alla ingrepp vi gör när vi odlar marken – att plöja den. För det andra odla marken så att den är bevuxen och skyddad året om av växande eller vissnande växter, att jorden alltid är genomvävd av levande och döda rötter. För det tredje odla så att så absolut minsta nödvändiga del av odlingsmarken påverkas av tunga maskiner. För det fjärde att odlingslandskapets biologiska mångfald ökar. Och så slutligen – och för det femte – att vi odlar så att marken förvandlas från att vara en källa för växthusgaser till att bli en fälla som fångar in och begraver växthusgaser i marken.

Allt detta är möjligt tack vare ny och nygammal vetenskapsbaserad kunskap och teknik. Där ingår att kunna så en ny gröda i en redan växande eller direkt efter skörd. Odla mellangrödor som täcker och skyddar marken, suger upp överskottsnäring och håller fast jorden under höst- och vinterregnen. Öka den biologiska mångfalden genom att odla blommande kantzoner, anlägga s.k. skalbaggsåsar och att samodla olika växtslag eller olika sorter av samma växtslag på samma åkrar. Precissionsstyra alla maskiner med hjälp av IT och GPS i fasta körspår och därmed lämna alla annan mark opåverkad av tunga maskiner. Maskiner som då dessutom kan göra alla sina jobb helt resursanpassade och resurssparande efter hur behoven varierar meter för meter över varje enskilt fält de arbetar på.

Att sikta mot den här visionen vore en livsmedelsstrategi värd namnet. Den får ju ihop allt som behövs för en hållbar utveckling. Större skördar, mindre insatser, lägre kostnader, mindre miljöbelastning, högre biologisk mångfald, faktisk klimatnytta och bättre lönsamhet. Det är vinn, vinn, vinn längs hela kedjan från jord till bord, tillbaka igen - och för samhället i sin helhet. Men för att komma dit krävs en omställning av jordbruket kanske lika omfattande som när vi gick från bondesamhälle till industrisamhälle. Och att både opinion, forskning, teknik och politik går i takt mot samma mål; ett jordbruk som är både ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart – och dessutom vackert att se på och skönt att vistas i.

Peter Sylwans foto.
Peter Sylwans foto.
Peter Sylwans foto.

Siffror och minnen

Det är singelday ser jag i mailkorgen. 11/11, talmystik med asiatiska (?) rötter. Ännu ett tillfälle att konsumera, "billigt". 

I år känns det extra märkligt eftersom vi minns hundraårsdagen av första världskrigets slut, den 11 november 2018. 

Ja, tänker jag cyniskt, det är sant, detta är ett datum då många unga människor upplevde hur det var att vara ensam kvar. Så många miljoner som hade förlorat en pojkvän, en käresta, en son, en fa, ett barnbarn och så vidare. En modern massslakt framkallad av maktgalna män och populistiska myter. 

I Frankrike träffas världens ledare för en fredskonferens. Kanske lite ljus i novembergrådasket? Men världen styrs detta nådens år 2018 av tre mer eller ännu mera galna män, alla med fingrarna på kärnvapenavfyrare,  så jag vet inte...

Klockan elva den elfte dagen i den elfte månaden. Tidpunkten var säkert val med omsorg. Men det var i alla fall då Tyskland lade ned sina vapen i det första världskriget.

Men av flera skäl var detta just bara en symbolhandling, inte hela sanningen.

Den mera komplexa sanningen utreds förtjänstfullt i Vetenskapsradions Historias program om hundraårsjubileet av fredsutbrottet. I programmet berättas också om det eftermäle som det fruktansvärda blodbadet fick, det meningslösa kriget.

Varje år vid den här tiden bär hundratusentals människor en röd pappblomma för att påminna om alla de unga människor som miste livet – eller fick sina liv ödelagda av denna konflikt. Blomman föreställer en röd kornvallmo, en växt som spirade över slagfälten och som inspirerade Johm McCraes  till att skriva den berömda dikten In Flanders fields. 

Kriget har gett upphov till många både litterära och musikaliska verk. Mest känd är kanske boken ”På västfronten intet nytt” av den tyske författaren Erich Maria Remarques. Filmen som spelades in med boken som underlag blev också mycket känd vann två Oscars.

I våra dagar har bland annat historikern Nils Fabiansson - som medverkar i flera av Vetenskapsradions sändningar - skrivit flera böcker i ämnet, ibland dem ”Svenskarna i första världskriget.”

Min släkts minne av " det stora kriget" var mycket begränsade. Men min farmor, Hanna, kunde få tårar i ögonen när hon sa "Usch, jag minns när vi skulle skicka iväg våra pojkar - och vi inte visste om de någonsin skulle komma hem igen". 

Natur och kultur passar på att ge ut ett samlingsverk av Peter Englunds skildrig "Stridens skönhet och sorg" lagom till hundraårsminnet. 

Ofta är det kanske lättare att identifiera sig med ett enskilt öde än de anonyma miljoner som dödats. Den skotska visan ”The green fields of France” utspelar sig vid en enskild grav och fångar verkligen känslan av meningslöshet efter skyttegravskriget.

Det ödesdigra beslutet att invadera Turkiet som bland andra Churchill ( då marinminister) bar ansvaret för skildras ur ett australiskt perspektiv i den berömda visan The band played walzing Mathilda

Mera okänd är kanske texten ” Aldrig mera krig” som framfördes av Totta Näslund i det så kallade Tältprojektet.

Skulle man vilja veta ännu mera om The Great War har faktiskt BBC gjort en mastodontproduktion om kriget. Överraskande mycket film finns kvar och hela den fruktansvärda och bloddrypande historien fladdar förbi i svartvita bilder.

Detta och så mycket annat finns för att hjälpa oss komma ihåg denna av männsikor orsakade katatrof. Den slutgiltliga frågan om vi lärt oss någo av allt detta är svårare att hitta ett svar på...

Det stora kriget för hundra år sedan

Klockan elva den elfte dagen i den elfte månaden. Tala om talmagi. Men det var i alla fall då Tyskland lade ned sina vapen i det första världskriget. ( Se där, ännu en etta!)

Men av flera skäl var detta just bara en symbolhandling, inte hela sanningen.

Den mera komplexa sanningen utreds förtjänstfullt i Vetenskapsradions Historias program om hundraårsjubileet av fredsutbrottet. I programmet berättas också om det eftermäle som det fruktansvärda blodbadet fick, det meningslösa kriget.

Varje år vid den här tiden bär hundratusentals människor en röd pappblomma för att påminna om alla de unga människor som miste livet – eller fick sina liv ödelagda av denna konflikt. Blomman föreställer en röd kornvallmo, en växt som spirade över slagfälten och som inspirerade xx till att skriva den berömda dikten xx

Kriget har gett upphov till många både litterära och musikaliska verk. Mest känd är kanske boken ”På västfronten intet nytt” av den tyske författaren Erich Maria Remarques. Filmen som spelades in med boken som underlag blev också mycket känd vann två Oscars.

I våra dagar har bland annat historikern Nils Fabiansson - som medverkar i flera av Vetenskapsradions sändningar - skrivit flera böcker i ämnet, ibland dem ”Svenskarna i första världskriget.”

Ofta är det kanske lättare att identifiera sig med ett enskilt öde än de anonyma miljoner som dödats. Den skotska visan ”The green fields of France” utspelar sig vid en enskild grav och fångar verkligen känslan av meningslöshet efter skyttegravskriget.

Det ödesdigra beslutet att invadera Turkiet som bland andra Churchill ( då marinminister) bar ansvaret för skildras ur ett australiskt perspektiv i den berömda visan The band played walzing Mathilda

Mera okänd är kanske texten ” Aldrig mera krig” som framfördes av Totta Näslund i det så kallade Tältprojektet.

Skulle man vilja veta ännu mera om The Great War har faktiskt BBC gjort en mastodontproduktion om kriget. Överraskande mycket film finns kvar och hela den fruktansvärda och bloddrypande historien fladdar förbi i svartvita bilder.

Detta och så mycket annat finns för att hjälpa oss komma ihåg denna av männsikor orsakade katatrof. Den slutgiltliga frågan om vi lärt oss någo av allt detta är svårare att hitta ett svar på...

Klippt och botat?

Att redigera dina gener, kan man göra det? Och bör man göra det? Ny teknik öppnar fantastiska möjligheter. Som ni redan vet så tar vår serie GENVÄGEN TILL KUNSKAP upp den så kallade gensaxen nästa gång. Och den förelsäningen med frågestund anordnas onsdagen den 21 november klockan 19.00 i sal IV på univeristetshuset.

En avancerad försmak av ämnet kan man få genom att titta på det seminarium som IVA ( Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin) anordnade den 24 oktober i år! Här uppträder en rad prominenta forskare, bland annat en av de som upptäckte mekanismen professor Emmanuelle Charpentier.

En av de projekt hon talar om är för övrigt ett Kasawaprojekt, Hans Roslings gamla "favoritgröda"!

CRISPR?

Onsdagen den 21 november klockan 19.00 kommer Magnus Lundgren att berätta om den fantstiska gensaxen i sal IV i Universitetshuset, Uppsala Univeristet.

Titeln är  "Den nya gentekniken: möjligheter, utmaningar och risker med CRISPR".

Förläsningen ingår i serien Genvägen till kunskap och arrangeras av SSMG, Vetenskap och Folkbildning och Uppsala Univeristet. Moderator är som vanligt undderteckand.

Genvägen till kunskap

Genvägen till kunskap är namnet på en serie förelsäningar som belyser det allra senaste inom den vetenskapsgren som många anser är den mest omvälvande i dag . genetiken! Den förra förelsäningen handlade om vad forskarna och läkarna kan utläsa av våra gener. Föeläsare var professor Niklas Dahl (se bilden!) Om du missade den så kan du se hela föreställningen här.

När det nu är dags för nästa avsnitt i serien handlar det om vad man eventuellt kan göra åt problemen. Du har kanske hört talas om den fantastiska gensaxen? Eller CRISRcase9 tekniken som den kallas på vetenskapens språk. Få genombrott har fått stor uppmärksamhet på senare tid som denna nya teknik. Så vad kan man egentligen göra med den? Och vad får man göra? Det är ämnet för vår nästa föreläsning! Föreläsare är bokad, nu återstår bara några praktiska ting att ordna innan vi kan meddela exakt datum. Så snart så...

Bakom serien står som vanligt föreningen Vetenskap och Folkbidning, SSMG och Uppsala Universitet.

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: