RÄTTSVÄSENDE. Att före detta justitiekanslern (JK) Göran Lambertz som justitieråd tycks ha förändrat sitt sätt att se på de oskyldigt dömdas framtid och möjlighet till upprättelse, är något som många nog har blivit besvikna över.
Göran Rahm hade den 18 november en alldeles utmärkt kommentar till Lambertz tidigare kolumn på UNT:s ledarsida ”om vikten av att inte ompröva domar” som vunnit laga kraft.
En fristående resningskommission, eventuellt enligt norsk modell, krävs utan tvekan, för att återupprätta rättsstaten. Professor Agells Stiftelse, Rättsstatens Vänner, ska behandla ämnet kommande vecka på ett seminarium i Stockholm. Ämnet är: ”Resningsinstitutet. Den yttersta garantin för rättssäkerheten?”
Vi hoppas att Lambertz då kommer att närvara och förklara sin utåt sett förändrade ståndpunkt och förklara det som han menade hade stått mellan raderna i hans kolumn. Som JK pläderade Lamberts för en oberoende resningskommission.
Det är ovärdigt en rättsstat att anse att oskyldigt dömda människor ska fortsätta att sitta i fängelse, trots nytillkomna bevis eller vittnen, för att HD-domare vägrar att pröva ett mål av lojalitetsskäl med ett tidigare avslag.
Ja, Lambertz skrev faktiskt detta som en orsak till att vägra resning.
Många anar nog inte hur många som sitter oskyldigt eller felaktigt dömda i svenska fängelser. Någon riktig siffra för detta finns inte, men krimonologer och professorer brukar räkna med tre-fyra procent av de dömda. Om antalet fängelsedömda är 15 000 år blir det således omkring 500 feldömda per år. Detta ska således fortgå i det oändliga. Och då räknar man med att denna procentsats motsvaras av att beviskravet är 96-97 procentigt.
Någon egentlig forskning på området finns inte, enligt professor Diesen. Är vi nöjda med detta i en rättsstat?
Monica Pernroth- Lüllmaa
ledamot i rättssäkerhetsorganisationen RO, Uppsala