Uppsala kommuns dåliga uppskattning av oss som vårdar anhöriga i hemmet
För min del nästan 8 år dygnet runt efter att min anhörig fick en stroke. Vi borde strejka så att kommunen fick se att det skulle vara svårt att sköta om vården till alla som vårdas av anhöriga. Och med väldigt stora kostnader.
Enligt NKA Anhörigas riksförbund så är det 1.3 miljoner anhörigvårdare som sparar kostnader för samhället för cirka 170 miljarder.
Uppsala kommun har en stor skara ”oavlönade slavarbetare”. Många kommuner ger en schablonsumma till anhörigvårdare men inte Uppsala
Skulle kommunen få dessa kostnader så skulle man nog inte kunna bygga så många paradgator, paradsoffor och höga politikerarvoden, och påkostade hus.
Att få vård av en anhörig är en trygghet eftersom man alltid är vid vårdtagarens sida, och att det är värdigt att inte behöva få hjälp vid personliga behov av en helt okänd person på natten, som vårdtagaren kanske ser för första gången.
Sen frågar man sig om vad för krav kommunen ställer på dom nya privata vårdgivarna och om hur de nya vårdgivarna undersöker dom man anställer och hur man säkerställer att dom nycklar som dom har hand om, och att dom hanteras på ett säkert sätt, det ett problem att det är så många olika vårdgivare som kommer, för skulle det ske en stöld som polisanmäls och en som var trolig misstänkt så skulle inte åklagaren kunna väcka åtal på grund av att det var många som haft tillgång till vårdtagarens bostad.
Sen en annan fråga hur försäkringsbolagen ställer sig till en stöld, där det inte är uppbruten dörr eller sönderslagna fönster ?