Jag känner mig långt borta, betraktar de olika situationerna där båda triggar mig men bara den ena tillräckligt mycket för att få mig att falla. Ätstörningen sitter i huvudet men hela kroppen påverkas. Det talas mycket om de psykiska symtomen men de fysiska är många, vilket är viktigt att känna till och viktigt att uppmärksamma.
Du som sitter där och bagatelliserar anorexia – känner du till konsekvenserna?
Vill du frysa konstant? Känna en kyla som når ditt skelett? Vill du vara trött och orkeslös utan att kunna sova? Vill du ha förstoppning och magont? Vill du ha ont i leder? Känna dig stel i kroppen och trög i huvudet? Vill du tappa hår? Vill du ha ont i bröstet? Undra om ditt hjärta ska lägga av? Vill du ha dimmig syn? Vill du att det slocknar framför ögonen? Känna dig yr och svimma? Vill du ha så torr hud att den spricker? Vill du att dina fingrar och tår domnar bort av kyla? Eller att dina ben domnar bort när du går? Vill du få blåmärken av att sitta på en stol? Vill du att det går så långt att du får en sond införd genom näsan vidare genom halsen ner till magen? En sond som skaver och gör att det känns som att din hals skärs sönder inifrån varje gång du sväljer? Vill du vara tvungen att be om hjälp för att duscha? Sitta i rullstol? Vill du plåga dig själv till döds? Är det värt det?
Det är det här du talar så lättvindigt om.