Spännande med ny chef på Ackis. Viktigt att det till slut blir rätt, särskilt nu då vården går på knäna under covid-19. Oroväckande dock att ledarskapet på Ackis aldrig verkar bli särskilt bra. Vad är då chansen att vi framöver får läsa mer positiva nyheter om ett ledarskap och en organisation som faktiskt förmår förnya sig för personalens och samhällets bästa? Själv är jag pessimistisk. Sett uppifrån kännetecknas nämligen rekryteringar av att man väljer någon som passar in och som man förstår sig på. Sett nedifrån krävs det att man är lojal mot rådande ordning för att röra sig uppåt i hierarkierna.
Om man tar det sistnämnda så gäller det att inte sticka ut för mycket, ingjuta förtroende och dessutom inte skapa för mycket oordning där man befinner sig. Sedan årtionden har en styr- och managementkultur präglat av New Public Management (NPM) etablerat sig i våra offentliga organisationer. Det har gjort att det kryllar av chefer som inte bara är lojala mot utan också marinerade i NPM-tänkande. Detsamma gäller de politiker som glatt införde NPM-idéerna och nu upprätthåller dem.
I de här sammanhangen har man förvisso lärt sig skriva in ”tillit” i olika styrdokument, men utan att i grunden ändra styrsystemen. För om man sedan årtionden tvingats förtrycka tilliten i sin personlighet, hur kan man då veta hur man skall gå till väga?
Tyvärr är det inte nog. Vi vet nämligen att de flesta som anställer gärna anställer personer som är lika de själva. De anställer inte, såsom mången innovationsteori förespråkar, personer som istället kontrasterar dem och därmed kan bidra till ett friare och kritiskt, om än mer konfliktfyllt ledarskap. Likheter som premieras idag kan till exempel gälla kön och kultur, men naturligtvis också annat såsom personlighet och sätt att tänka.
Den som saknar administrativ förmåga, ett byråkratiskt sinnelag och politisk känslighet har inte mycket att hämta i dagens offentliga organisationer. Detta även om personen i fråga har en fantastisk förmåga att faktiskt skapa ny organisation som på andra grunder levererar just de resultat man vill ha. Vad är då chansen att sjukhusstyrelsen rekryteringsprofil välkomnar den typen av sökande? Och för den skull, vad är chansen att hitta en dylik profil bland dagens välmeriterade chefer? Liten, skulle jag säga.
Så länge NPM-tänkandet består, och alla som gjort sig en karriär i den världen sitter kvar, kommer inte mycket positivt hända vad gäller ledarskapet på Ackis. Jag hoppas jag har fel. Det vore en julklapp som heter duga.