Drabbades för tre veckor sedan av ett svårt gallstensanfall. När jag inte stod ut längre hemma, åkte vi till akuten och kom in dit klockan 07.00 på morgonen. Det tog inte så lång tid att få alla prover tagna av flinka sköterskor och undersköterskor, men sedan började helvetet.
Eftersom jag hade så svåra smärtor, bad jag om smärtstillande. Då fick jag veta att det måste läkaren besluta om, vilket tog tid eftersom läkaren kunde vara på annat håll än på akuten. Efter ett antal timmar fick jag komma till röntgen för en skiktröntgen. Läkaren kom efter ytterligare ett antal timmar och sa att de inte kunde se att det var något fel på mig, utan det var nog magsjuka! Då sa jag att: ”Jag är amatör, men så mycket vet jag att det här inte är magsjuka.”
Efter 16 timmar i detta kaos kommer läkaren och säger att jag ska läggas in. Efter ytterligare en timme kommer han tillbaka och säger att det inte finns något enkelrum för mig eftersom jag inte kan ligga tillsammans med någon annan för att det fanns smittrisk och upprepar igen att de misstänker magsjuka. Man tar sig för pannan!
Då beslutade jag mig för att åka hem och sova i min egen säng, vilket innebar att jag nästa dag fick genomgå samma procedur som dagen innan på akuten, vilket då tog sex timmar att besluta om inläggning.
Äntligen fick jag komma in på avdelning 65 B2. Jag måste säga att kommer man bara igenom nålsögat in på vårdavdelning är det som att komma till himmelriket. Fantastisk personal, som gör allt för att man ska ha det bra. Men nu kom problemet åter, när man inte kunde bestämma om man skulle operera eller inte. Den ena sa si och den andra sa så.
Efter två dagar skrivs jag ut med två nya antibiotikamediciner att tas hemma. Tyvärr klarade jag inte av att vara hemma med denna svåra smärta, så jag återkommer till akuten nästa dag igen. Samma procedur, provtagning, vänta på läkaren, provtagning igen och efter sju timmar åter inläggning på avd 65 B2. Antibiotika i dropp. Har inte ätit på tio dagar, fastande för alla eventualiteters skull, endast dropp. Operation, inte operation, men till slut beslutades om operation. Det visade sig att jag hade gallblåseinflammation samt sammanväxning mellan tjocktarm och lever.
Det jag vill säga är, att om man ska få akuten att fungera, måste läkarna vara mer tillgängliga hela tiden. Inte som nu ta hand om operationer och avdelningsarbete samtidigt som patienterna på akuten ligger och väntar på att få behandling och eventuellt kan skrivas ut eller att man beslutar om inläggning.