Kommentar till insändare av Maria Gardfjell 2/9.
Då jag utgår från att Gardfjells avsikt inte är att läxa upp turister och gäster till Uppsala tolkar jag hennes insändare som ett inlägg i miljödebatten med ett riktat budskap till oss väljare.
Jag förstår att politiska beslut för minskade hastigheter kan rädda några liv per år. Jag förstår att bussfiler ökar framkomligheten för bussar. Jag förstår att bredare ytor för cyklister i gator ökar deras framkomlighet. Fler ljusreglerade övergångsställen ökar säkerheten för gående. Jag förstår att en ringled inte kan byggas utan påverkan på skog, mark och bebyggelse.
Men jag förstår inte hur nämnda åtgärder inte påverkar vår luftkvalitet negativt. Även innan pågående pandemi har vi fått trafikkaos, och stillastående osande köer. Jag tror i min enfald att ju kortare tid i stadsmiljö en motor är igång desto mindre bränsle går det åt.
Jag förstår inte vilken vinst för den globala miljön det är med batterier bestående av olika metaller från gruvor runt om i världen vi behöver för att cykla eller åka elbil till jobbet. Hur många dör årligen i sviterna från metallgruvorna runt om i världen idag? Jag vet inte. Gör Gardfjell det?
Tyvärr har jag inte råd att bidra med citys stadspuls. Vi handlar i köpcentrum eller via internet och äter hemma.