Under parollen "Alla ska ha råd" gick S i förstamajtågen. Jag har funderat på detta.
Javisst, alla ska ha råd att äta sig mätta. Helst med mat som kommit till på ett någorlunda schyst sätt, utan barnarbete, utan miljögifter – bara glada kor och gröna ängar (som på mjölkpaketen), inget djurplågeri och helst inga långa transporter.
Råd att bo – jag saknar nog lite s-politik där.
Råd att resa, åtminstone att ta bussen till jobbet, inte nödvändigtvis att resa på semester till Thailand.
Råd att klä sig och sina barn efter årstiden.
Råd att ta en fika ibland, att gå med ungarna till badhuset eller på bio.
Nej, alla har inte råd med det idag. Och alla har inte råd och möjlighet att leva efter de lagar naturen faktiskt sätter upp. Vi är som bekant på väg att överskrida de gränser som gäller för ett hållbart liv på planeten Jorden. På flera områden är de gränserna faktiskt redan överskridna (Rockström med fler).
Nej, vi har inte råd att leva som vi gör idag – eller som de flesta av oss gör. Det räcker inte ens med att ta från de rika och ge det till de fattiga. Summan av de uttagna resurserna är för stor. Vi måste leva annorlunda om vi ska rädda barnens framtid. Men det är idag mycket svårare för den som är fattig än för den som är rik: att köpa rätt, att välja rätt.
Men, runt om i världen reagerar nu människor med stora och mer blygsamma initiativ. Moskéer utfärdar fatwor mot överkonsumtion, i Indonesien räddar man städer från att sjunka i havet och i Uppsala riktas ”en spark mot snabbmodet” (UNT 12/5). På lördagen i maj bjöds på Slow Fashion Show på Gottsunda Dans och Teater. "Motsatsen till konsumtion på löpande band” sa en av arrangörerna. Och hela vägen genom Centrumbyggnaden löpte catwalken med ungdomar som bar upp fantastiska kreationer tillverkade av sådant som slängts i soporna eller bara behövt lagas och piffas upp. Musiken spelade outtröttligt. Människor med olika hudfärger och kroppsformer, vuxna och barn dansade.
Alla hade råd att vara glada!