Tack Monica Östman för ditt svar och att du anser att Uppsalabor skall få en värdig ålderdom.
Här ett exempel på hur illa det kan se ut i verkligheten:
Eftersom kommunen inte kan tillmötesgå min mosters behov av hjälp har vi anhöriga tillsammans med henne löst omsorgen själva.
För att få kontinuitet av hjälppersoner som besöker henne har vi/hon köpt extratid från nuvarande privata städfirma.
För att få ordning på matsituationen har hon anlitat en livsmedelsbutik som sköter utkörning av önskad mat.
Detta har ordnats och bekostats på egen hand eftersom kommunen misslyckats med att hjälpa henne.
Enligt dig, anser socialstyrelsen att 86 procent av de äldre är nöjda med hemtjänsten i Uppsala. Hur trovärdig är den siffran och hur många av de äldre har själva kunnat svara relevant på dessa enkäter? Om det skulle vara trovärdigt, vad görs då med de övriga 14 procent, 1000-tals personer som är missnöjda?
Du säger att mer resurser skulle vara lösningen på detta – Nej, här krävs annat, ett nytt tankesätt där 100 procent av de äldre får den unika hjälp de behöver.
Ett innovativt förhållningssätt krävs, där det gäller att ställa den enskildes unika behov främst, vilket kan variera över tid, plats och personer, att man bygger en äldreomsorg värd namnet, en flexibel verksamhet för att nå 100 procent av de äldre.
Nuvarande hjälp erbjuds utifrån befintlig organisation, ett stelbent, tidsfixerat erbjudande, där den äldre måste anpassa sig istället för tvärt om. Detta ger resultatet att många tackar nej, ett misslyckande för Uppsala kommun helt enkelt.
Utmaningen är att fördela befintliga resurser med en mer flexibel verksamhet, som de äldre önskar – inte tvärt om.
Här har alltså Uppsala kommun chansen att bli ett föredöme beträffande värdig äldreomsorg, där man med respekt för de äldre möter de unika behoven.