Insändare: Är fyrspåret värt detta jätteprojekt?

Tack Göran Aldskogius för att du formulerat mina tankar i din insändare i UNT den 14 mars! Möjligen är det vår gemensamma erfarenhet som ”akademiska samhällsvetare” och bland annat som tidigare länsplanerare, som ligger till grund för den här samsynen på utveckling av samhällsbygget. Det fick mig att skriva en insändare som jag egentligen inte hade tänkt skriva; bland annat av åldersskäl. Jag vill alltså inte ge mig in någon debatt, men ibland är det svårt att stillatigande bara låta upplevelser och erfarenhet från ett långt liv bara falna bort.

Frågor som jag också ställer mig är om vi samhällsmedborgare i Uppsala verkligen vill ha den här samhällsutvecklingen som vi nu av underlig anledning är på väg att drivas in i, bland annat med en slags utpressning från statsmakten, förkroppsligad av miljöpartisten Bolund. Är det rimligt att vi ska behöva ta på oss det här för att få fyrspår till huvudstaden? Är nuvarande och kommande Uppsalapolitiker kapabla att hantera det här på ett sätt som är bra för samhällsutvecklingen? Det är ju en omställning av minst sagt monumentala proportioner och den brutalarkitektur som vi nu ser prov på tycker jag är skrämmande 

”Låt landsbygden leva” var tidigare en slogan och utan att spinna vidare på den tråden ställer jag, som också varit verksam inom landsbygdsutveckling (bland annat vid SLU), den enkla frågan om hur stark en sådan här kraftig urbaniseringsprocess påverkar den landsbygd som är på väg att utarmas för att ersättas med ett kransområde till Stockholm som är flera gånger större än Norsborg, Hallunda, Alby, Fittja,,,; Jag varken kan eller vill nämna dem alla. 

Tar man sig inte vatten över huvudet i all sin energi att utveckla Uppsala till en liten storstad. ”Varför” och ”vart leder det” är frågor som man borde ställa sig oftare i samband med stora projekt, som för övrigt har inneboende drivkrafter att bli avsevärt mycket dyrare än kalkylerat. Man brukar tala om ”kausalitetsprincipen” som går ut på att det kalkylerade objektet ska tillföras alla de kostnader och intäkter som objektet förorsakar. Det låter enkelt, men erfarenheterna är ju näraliggande och skrämmande. Och det gäller inte bara en kalkyl i ekonomiska termer.

På tal om vatten och energi så undrar jag hur i alla dar samhället ska klara och säkra framtida tillgång, men det leder för långt för mig att också börja spekulera i detaljerna.