Vi läser på insändarsidan av UNT 2 september Erik Pellings svar till Nils Uhlin och Hans Melander om arkitekturpolicyn som behövs långsiktigt. Uppsala växer. Vi behöver spara grönytor och skydda värdefulla närmarker. Livskvalitet är utsikten från köksfönstret, det är frisk luft och rymd som skapas av träd och skogsdungar nära husen och kring parker och planteringar” skriver Erik Pelling i sin insändare.
Ja vi är eniga om livskvaliteten med Erik Pelling men verkligheten ser annorlunda ut.
Vi som skriver har i nuläget utsikt över ett mindre parkområde från köksfönstret men Erik Pelling vill bygga två hus, ett i 4 våningar, och ett annat i 5 våningar, några meter utanför vårt köksfönster.
Parkkilen skall bebyggas med 8 höghus upp till 6 våningar plus nockhöjd med 193 lägenheter à 50 kvadratmeter.
Där försvinner utsikten för oss. I parken har vi 9 stora vackra björkar och 2 kastanjedungar som kapas när Erik Pellings framtidsvision eventuellt blir lagfäst.
Vart tar livskvaliteten vägen för de boende i norra delen av Nybyparken eller Gamla Uppsalaparken som den borde heta? Visst är det bra tänkt med arkitekturpolicy men eftersom den inte följs bli det bara tomma ord.
Att en stadsarkitekt har anställts låter bra men vi anser att denne inte har gett några avtryck I Uppsalas expansion. Har han kanske haft semester ?
Vi tänker på hur tätt och högt kommunen byggt till exempel i Rosendal, efter Råbyvägen, kraftgatan Fyrislundsgatan. I Lindbacken får inte bussar plats . Eriksberg står på tur att förtätas hänsynslöst.
Nej, Erik Pelling dina ord är inte att lita på.
Din arkitekturpolicy är vackra ord men till intet förpliktigande.