Den ökade ålderspyramiden och kostnadsneddragningar ”besparingar” 1990 talet ledde fram till så kallade Ädelreformen den 1 jan 1992. Viket genomfördes även i Uppsala län. Detta innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och handikappade och genom detta ta över en del ansvar som tidigare legat på landstingen. Innan dess hade Uppsala läns landstinget vissa konvalescenthem. Till exempel Valloxen, Gråmunkehöga och Skogsgården.
I samband härmed infördes i socialtjänstlagen en skyldighet för kommunerna att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för människor med behov av särskilt stöd. Till de särskilda boendeformerna hör ålderdomshem, servicehus, gruppbostäder och de sjukhem som överfördes från landstingen i samband med reformen.
Kommunerna fick även ett ansvar för hälso- och sjukvård (exklusive läkarinsatser) samt för enklare handikapphjälpmedel i särskilda boendeformer. Efter överenskommelse med landstinget har kommunerna även möjlighet att överta ansvaret för hemsjukvård i den enskildes hem.
Genom ädelreformen fick kommunerna dels ett lagreglerat betalningsansvar för sådan somatisk långtidssjukvård som de inte har verksamhetsansvar för (bedrivs av landsting eller enskild vårdgivare), dels ett betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade patienter inom den somatiska akutsjukvården och inom geriatriken. Kommunernas betalningsansvar utökades genom psykiatrireformen 1995 som innebar att kommunerna även fick betalningsansvar för de patienter som efter tre månader sammanhängande vårdtid bedöms vara medicinskt färdigbehandlade inom kvalificerad psykiatrisk vård. Kanske skulle det vara på sin plats att återupptäcka en viss form av mellanvårdform efter färdigbehandlade patienter, där det finns såväl läkar-och sjuksköterskekompetens som inkluderar äldre även multisjuka patienter.
Till exempel i Finland där ansvarar kommunerna för att organisera och finansiera kvalificerade vården, inklusive kommunala läkare, utom sjukhusspecialistvården.