Det diskuteras och det debatteras och det skrivs och stiftas lagar och det görs utredningar efter att allvarliga brott begåtts. Och vad händer? Det blir värre.
Samtidigt som en demonstration mot våldet pågår i Uppsala så genomförs ytterligare ett mord. Ett mord som sett ut att ha genomförts av en femtonåring.
Alla pengar och all tid som läggs ner på att prata om problemen borde istället läggas på att umgås med de människor som behöver stöd. Mer personal i skolan, fler poliser ute på stan och föräldrar som vet vad deras barn håller på med. Det måste bli slut på alla ursäkter som att föräldrar inte har tid, skolan får inte kosta, övervakningskameror ersätter fysiska poliser och så vidare. En områdespolis som finns där ungdomarna finns fungerar väldigt bra.
Det finns idag en övertro på teknik som lösningen på alla problem men det är en falsk förhoppning. Vi är människor och vi behöver andra människor. Tonåringar behöver någon som lyssnar när behovet uppstår, inte när någon vuxen kan planera in det i sin kalender. Barn uppfostrar inte sig själva – de ingår i ett sammanhang och de måste få positiva förebilder. Får de inte det så hittar de någonstans där de blir sedda och vi vet ju var det är tyvärr.
Det som är så fruktansvärt är att det är barnen som blir syndabockar fast de bara är en produkt av ett icke fungerande samhälle. Barnen, och det gäller alla barn, är vår framtid och då kan man undra hur den framtiden kommer att se ut när vi inte tar hand om den.