Det är ju fullständigt vansinne att tro att utelämnande av signalement vid brott, skulle gagna någon. Som det nu är, så kommer invandrare alltid bli misstänkta, eftersom vi lärt oss att det är till för att inte utsätta etniska grupper. Effekten blir ju precis tvärtom. Nu dras alla över en kam och risken är uppenbar att alla med ”utländskt” utseende blir misstänkta. Hur ska allmänheten kunna bidra med relevanta tips och hur ska polisen kunna lösa brott om vi inte kan, vill och vågar prata klartext? Vem vinner på detta?
Detta missriktade ”godhetsivrande” riskerar att förstöra samhället i grunden och skapa farliga klyftor mellan grupper. Sverige behöver invandrare som vill bo i ett demokratiskt samhälle , baserat på demokrati, jämlikhet och en modern kvinnosyn. Ska dessa få en chans att integreras måste vi kunna stoppa de rötägg, som är en mycket liten del i samhället, från attityder och beteenden som inte hör hemma i vårt samhälle.
UNT SVARAR:
Det finns flera skäl till att vi på UNT är sparsamma med att publicera signalement. Inget av detta är dock ”godhetsivrande”.
1. Signalement är ofta osäkra. De är inte sällan svepande och uppfattade i en plötslig och för den utsatta personen dramatisk situation. Minnet kan också svika över tid. Trovärdigheten när det gäller signalement är generellt sett relativt låg.
2. Personer – både den som givit signalementet och den som tar del av det – uppfattar begrepp olika. Hur långt är medellängd? Vilken färg har en mörk jacka?
3. Medierna har en annan roll än att jaga gärningsmän, det är polisens uppgift. Vi ska rapportera det som är ”sant och relevant”, och ovanstående punkter visar på problemen med signalement i det sammanhanget.
Sedan förekommer det naturligtvis att vi gör undantag om det rör sig om ett särskilt grovt eller principiellt viktig brott, och det finns ett relevant och trovärdigt signalement.
Kalle Sandhammar, chefredaktör och ansvarig utgivare UNT