Med risk att bli ovän med minst halva Uppsala så kan jag inte låta bli att påtala forsränning på valborg som en troligen liten, men ändå onödig källa till sjöarnas och havens plastförorening. Vad riskerar fiskar eller fåglar att få i sig, månn tro? Riktig mat eller värdelösa små cellplastkulor?
Det går inte att ta miste på den ungdomliga entusiasm och uppfinningsrikedom som kännetecknar alla dessa fantastiska farkoster i frigolit som sakta guppar nedför Fyrisån. En del klarar av den vådliga nedfarten, en del bryts sönder, nedanför Islandsbron uppsamlas den kortvariga glädjen i stora avfallsbehållare och körs bort, troligen till förbränning.
Ur frigoliten frigjorda små korn slinker förbi fördämningen och riskerar att bli fiskars eller fåglars föda, en del korn tar sig säkert ända bort till världshaven.
Är det rimligt att Valborgs kortvariga glädjeyra ska bidra till den långvariga föroreningen av våra vatten?
Det är mer än hög tid att alla inblandade tänker till kreativt och tar ansvar inte bara för sin egen framtid. Det finns säkert olika alternativ, må den ungdomliga påhittigheten hitta långsiktigt hållbara lösningar.
Vilket miljötänk kan man begära av de många sponsorerna? Exempelvis så sponsrar Håll rent Sverige den frigolitförorenande byggarbetsplatsen. Är det inte dags att ta ett verkligt ansvar för Håll både Sverige och Världen rena på ett sätt som inte drar ett löjets skimmer över eventets miljödiplom?
Det är tyvärr flera företag som sponsrar tillställningen, utan en egen och genomtänkt analys om vad det innebär att ta ett miljöansvar.