Replik på insändare av Katarina Sjökvist och svar av Jesper Kyrk.
Jag har en anhörig som sedan drygt två år tillbaka bor på ett av kommunens äldreboenden med inriktning demensvård. Boendet drivs av ett privat vårdbolag med kommunala skattemedel.
Det Katarina Sjökvist beskriver i sin insändare är inget ovanligt förfarande inom äldrevården och bemötandet av gamla och utsatta människor.
Jag har många gånger häpnat över den brist på empati och förståelse för vad en gammal människa behöver, och som jag mött hos vårdpersonal där min anhörige vistas. Så enkla saker som personlig hygien och tandborstning är inte självklart vad gäller omsorg från vårdpersonal.
Tidigare i år fick min anhörige ett antal tänder utdragna ur munnen vilket orsakats av bristfällig munhygien. Det som man som frisk och självgående människa tycker är självklart, kan man som gammal och beroende av andra människors välvilja, inte räkna med att det tillgodoses på ett vårdboende.
En onormalt hög personalomsättning, undermålig struktur och ledning av det dagliga arbetet samt brister i omsorg och bemötande av de boende är vardag där min anhörige vistas.
Trots att jag gjort ett antal anmälningar i det kommunala klagomålssystemet har ingen tjänsteman hittills återkopplat till mig för att få vidare information om mina upplevelser. Jag tolkar det som att det som anmäls inte följs upp av de ansvariga i kommunen, vore intressant och veta varför om man nu är intresserad av synpunkter från oss anhöriga?