Det var med bestörtning jag tog del av planerna för bebyggelsen i södra Uppsala. Inte så mycket att man planerade att bygga, utan omfattningen och ingreppet i befintliga bostadsområden.
Planen att bygga en stadsdel med stadskänsla på Nåntuna kullar gör att dagens befintliga villaområde fullkomligt ändrar karaktär. I närmare 50 år har husen som ligger längs med väg 255 varit en del av ett villaområde med lantliga omgivningar.
Med den föreslagna bebyggelsen ändrar hela området karaktär till stadsdel och känslan av att bo i ett lantligt område försvinner. Från att ha bott i ett villaområde kommer man nu bo tvärs över gatan från ett område som det nybyggda Rosendal med utpräglad stadskänsla.
De familjer som nyligen köpt hus i ett villaområde nära stora grönområden kan knappast vara glada över att man nu får höga våningshus med butiker i gatuplan, torg och ”stadsliv” tvärs över gatan där det tidigare fanns pulkabackar, får- och hästhagar och fält.
Mitt eget radhus, där jag bott med familjen sedan 1990, kommer hamna 50 meter från höghusen och jag kommer plötsligt att bo i en stadskärna i stället för i ett villaområde. Hade vi velat bo i en stadsmiljö hade vi flyttat till ett sådant område, men vi valde ett lantligt villaområde och vill att området ska behålla den karaktären.
Området mellan Nåntuna och Sävja är heller inte ett outnyttjat fält i utkanten på befintlig bebyggelse. Det är en grön kil mellan två stora bostadsområden som flitigt nyttjas av de boende från både Nåntuna och Sävja. Varje vinter åker barn pulka och skidor på kullarna, det är en naturlig plats för en promenad och att rasta hundar. Varje år genomförs även en drakflygardag på kullarna av SIU (Samarbetsorganisationen för invandrarföreningar). Det är dessutom betesmark för både hästar och får från närliggande gårdar. Längre söderut breddas kilen och blir till skogsområden och stora fält och den bebyggelse som planeras där känns mer logisk eftersom den inte då ligger precis intill befintlig bebyggelse.
Varför känner man ett behov att klämma in flervåningshus och att skapa en ny stadsdel på ett relativt litet område (det är bara 200 meter mellan Sävja och Nåntuna vid kullarna)? Lägre hus, radhus eller friliggande villor känns mer logiskt om man nu måste bygga just där. Och varför måste man bygga just där? Jag kan inte låta bli att tycka att de stora byggplanerna för södra Uppsala är ett utslag av hybris av de styrande, i att få bygga en boulevard med sitt namn.