”Att bygga nytt är stort. Att bygga rätt är större”
Så löd rubriken på seminariet som anordnades av Uppsala kommun i Almedalen på Gotland.
Eftersom jag var på plats och är Uppsalabo så kändes det naturligt att medverka vid seminariet. Tillställningen startade med att moderatorn bjöd upp stadsbyggnadsdirektören och projektchefen, en presentation om vad som pågick i Uppsala och vad som skulle komma gjordes därefter så presenterades panelen som bestod av arkitekter och en bostadspolitisk expert från SKL. Panelen tog vid och gick in på diverse detaljer.
Det kändes som om hela tillställningen var en hyllning till de medverkande själva.
Den självsäkerhet och avsaknad av ödmjukhet man visade inför den gigantiska omdaning man ansvarar för var oroande. SKL:s expert ställde dock lite obekväma frågor angående markanvisningar, Uppsala kommun har ett koncept som inte känns helt rumsrent i det avseendet. Man ger en markanvisning till en exploatör, där exploatören utvecklar ett byggprojekt och söker bygglov, när sen bygglovet godkänts och markanvisningen skall ändras till ett köpeavtal så ändrar kommunen köpeskillingen, det innebär att de kalkyler som gjorts av exploatören inte längre håller.
Kommunalrådet Erik Pelling tog vid och berättade på politiska maner om det förträffliga i utveckling av Uppsala, inte ett ord om den överhettning som man skapat på marknaden inte heller ett ord om att man måste bygga ett stort antal skolor och förskolor i denna överhettade marknad med skattepengar. Kostnadsutvecklingen inom bygg och infrastruktur är ohälsosam, man tycker att man lyckats när man fått upp antalet aktörer på marknaden. Det är helt klart bra för konkurrensen men när det inte finns resurser så är det mer skadligt för utvecklingen.
Man valde att inte ta upp några infrastrukturfrågor annat än att bilen har en mycket begränsad framtid i Uppsala. Det borde ha varit på sin plats att berätta om fyra spår till Uppsala, nu var det ett antal andra seminarium som tog upp den frågan men det finns inget beslut taget än. Om vi får fyrspårs kapacitet, två nya spår och två spår som måste rustas upp, så är det så långt fram i tiden att det finns skäl till oro för att infrastrukturen hinner totalhaverera i Uppsala med den byggtakt vi har idag.
Inför seminariet hade jag tecknat ner sex enkla frågor som överlämnades till moderatorn innan mötet. Förvånande nog ställde moderatorn inga frågor, inte heller publiken bjöds in att ställa frågor trots att det fanns gott om tid. (Vet Uppsala kommun vad seminarium betyder?)
Frågor:
1) Byggs det efter behov eller efterfrågan? Att behovet finns är klart men möter dagens leveranser upp mot efterfrågan?
2) Alla kan inte bo högst upp med utsikt mot parken? Finns det en inbyggd risk för segregation?
3) Vad händer när de som har råd ”tar slut”?
4) Hur stimuleras omflyttning? Vad får en villafamilj att flytta till ett mindre och dyrare boende?
5) Vad får beslutfattarna att tro att byggherrar och entreprenörer drivs av annat än ekonomiskt vinstintresse?
Det är beslutsfattarna som har det yttersta ansvaret för kvaliteten i den minst sagt okontrollerade utvecklingen.
6) Den bilfria (elbilen tar också plats) staden! Hur kan beslutsfattarna släppa fram anläggningar som Boländerna och Gränby och samtidigt prata om bilfritt?
Det kan inte bara vara jag som är bekymrad över detta.