De kallar mig grabben men jag är ju tjej

Språkets betydelse. Att använda ”grabben” eller ”mannen”, som ett allmänt uttryck till både tjejer och killar är exempel på att det maskulina värderas högre än det feminina, anser insändarskribenten. På bilden syns kvinnan Helene Seger och mannen Zlatan Ibrahimovic.

Språkets betydelse. Att använda ”grabben” eller ”mannen”, som ett allmänt uttryck till både tjejer och killar är exempel på att det maskulina värderas högre än det feminina, anser insändarskribenten. På bilden syns kvinnan Helene Seger och mannen Zlatan Ibrahimovic.

Foto:

Insändare2017-04-07 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De kallar mig grabben, vilket jag faktiskt inte är. Precis som om det skulle vara något jag vill vara, hellre än en tjej. Men jag är ju en tjej, och är självklart glad över det, men det finns de som tror att det är coolare att bli kallad för ”grabben” oavsett vilket kön en egentligen tillhör. För mig är det inte coolt att bli kallad grabb.

Om en kille kallar mig ”grabben”, ”brorsan” eller ”mannen”, måste väl jag kunna få kalla honom för ”tjejen” utan att han tycker att det är förnedrande eller oacceptabelt. Varför skulle han tycka det? Jag gör ju exakt samma sak som grabbarna gör. Jag kallar dem något de inte är. Det är lika ologiskt som att bedöma en kille med en viss klädstil för att vara homosexuell, bara för att hans klädstil inte är precis den ”vanliga”.

Kallar man tjejer för grabben och samtidigt kallar sig feminist, tycker jag att en borde tänka ett varv till. En feminist bör värdera män och kvinnor likvärdigt, vilket jag inte anser att de som använder ”grabben” eller ”mannen”, som ett allmänt uttryck till både tjejer och killar, gör.

För dem är det tydligen bättre att vara en grabb än en tjej. Varför skulle de annars kalla tjejerna i sin omgivning för grabben, utan att samtidigt också kalla killarna i sin omgivning för tjejen?

Jag vet att vissa känner sig coolare och jag kan förstå var tankesättet kommer ifrån. Genom historien har mannen varit idealet och det eftersträvansvärda, för alla människor. Det finns till exempel många talesätt som visar på det. Ett exempel från engelskan är ”Man up” eller från svenska ”Sluta vara en sådan tjej” (lipsill).

Att kalla tjejer för grabben, brorsan eller mannen, oavsett om den som gör det är tjej eller kille, visar att vi inte ens i Sverige, som är ett av världens mest jämställda länder, har kommit ifrån ojämlikheter mellan könen, inte ens i språket.

Vissa menar att språket inte är så viktigt gällande jämställdhetsutvecklingen. Jag anser att språket tydligt kan avspegla hur jämställt ett land är. Tittar vi till exempel på uttryckssätten ovan, är det tydligt att det maskulina värderas högre än det feminina.

Alla länder har kommit olika långt i jämställdhetsarbetet och Sverige är ett av de länder som har kommit längst, men för att vara ett verkligt jämställt land, anser jag att vi fortfarande har en hel del saker vi måste förändra, däribland att tänka på hur vi använder språket och att vi kallar varandra för det vi faktiskt är.

Läs mer om