Insändare: Det är dags att vi går samman!

För bara en vecka sedan, den 29 april skakades Uppsala av en ofattbar tragedi — tre av våra egna miste livet.

Vi har tvingats inse den svidande sanningen: vårt samhälle har länge varit i gungning, och vi kan inte längre stå vid sidlinjen och beklaga. Att agera är inte längre en fråga om vilja, utan om nödvändighet.

Eftersom våldet nu för gott har marscherat in i vår stad, är behovet av att arbeta tillsammans för att stärka samhällsgemenskapen och stå upp mot dess framfart, av högsta prioritet.

Ett sätt att möta denna utmaning är att involvera ungdomar, oavsett bakgrund, i samhällsviktiga roller och ge dem verktygen för att skapa förändring. En kort utbildning i konflikthantering, juridik, civilkurage och första hjälpen skulle ge dem möjligheten att ta en aktiv roll i trygghetssystemet — genom praktik och arbete inom sjukvården, kommunala verksamheter, skolor, räddningstjänsten och rättsväsendet.

Men vi kan inte stanna där. Vi måste också ta vara på alla resurser i samhället. Ensamhushåll utgör en stor, ofta outnyttjad kraft — de skulle kunna bidra genom att delta i mentorskap, volontärarbete och lokala projekt som skapar gemenskap.

Att arbeta över generationsgränser ger inte bara stöd åt ungdomar som riskerar att hamna i negativa miljöer, utan det hjälper dem också att inse hur betydelsefulla de är — att deras drömmar om kunskap och framgång är inom räckhåll. Ingen ungdom ska behöva känna sig utanför.

Alla dessa åtgärder bygger broar mellan olika delar av samhället. Vi vet att ensam inte når fram. Men tillsammans kan vi göra verklig skillnad. När vi förenar resurser, aktiverar alla delar av samhället och inspirerar till samarbete, formas en framtid där trygghet, tillit, gemenskap och stabilitet blir till en varaktig verklighet — en framtid som vi faktiskt kommer att ha skapat tillsammans.