Det måste gå att tjäna pengar varsammare

Skogsbolagens kalhyggen påverkar både människor och djur, skriver Agneta Gauffin Smyth

Spåren efter avverkningarna förskräcker, skriver Agneta Gauffin Smyth.

Spåren efter avverkningarna förskräcker, skriver Agneta Gauffin Smyth.

Foto: Läsarbild

Insändare2021-05-05 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

 Jag skriver därför att jag vill upplysa om hur skogsavverkningen uppfattas av väldigt många boende på landsbygden i Uppland. Jag är ingen aktivist eller vetenskapsman, men det här är vad jag och många andra upplever i vår bygd.

Det är nya tider och synen på skogen och dagens skogsbruk har förändrats mycket. Idag är en stor del av den svenska skogen ägd av privata bolag med investerare som vill ha snabba pengar, oftast bor aktieägarna inte i närheten av skogarna själva, de är utbor och har liten kunskap om olika biotoper och djurliv som finns i våra skogar.

Jag förstår att skogsbruket är en viktig näring i Sverige och att skog som ägs av privatpersoner måste avverkas på ett ekologiskt hållbart sätt, så att de kan leva av sin skog. Det jag vill belysa är hur de stora skogsbolagen skövlar skog på enorma arealer och hur detta påverkar både människor och djur. Vi ska heller inte glömma de nya klimatmål som Sverige har och den mängd koldioxid som tas upp av Taigan. Innan nyplanterad skog kan göra samma nytta tar det väldigt lång tid. Fossila bränslen ska slussas ut, viket är bra men skogen kan inte till för stor del tillgodose uppställda energi och klimatpolitiska målsättningar, utan att ovärderlig natur förstörs.

Jag är absolut ingen expert men jag är uppvuxen i skogen och känner skogen och dess invånare väl, så jag kan bara skriva hur vi i bygden upplever skogsbolagens avverkningar kring Österbybruk, Alunda och omkringliggande skogar.

Det är kalhyggen överallt med förstörda stigar som funnits sedan urminnes tider. Det är sönderkörda vattendrag och små tjärnar där barn åkt skridskor så länge jag kan minnas. Bären och svamparna är borta. Det har aldrig under min livstid varit så få skogsfåglar som hörs och ses vid fågelborden. Jag har sett tjäder och orre springa omkring helt förvirrade ute på kalhyggen. Detta är bara en liten del av allt detta och jag vill inte tänka på alla andra biotoper som försvunnit som småkryp, mossor och skogsblommor.

Skogen i bygden utgör rekreation för folk i hela närområdet, med svamp och bärplockning. Folk här är förskräckta och själv har jag börjat titta på skogen med skräck för att kunna lista ut hur gammal skogen är och när maskinerna tar det sista som finns kvar.

Det har mullrat skogsmaskiner under flera år nu och det har stört ro och sömn. Skogsindustrin är viktig, men det måste finnas andra mer varsamma sätt att tjäna pengar på skogen. Kommande generation lär knappast få någon glädje av skogen, men kanske fler generationer framåt?