Dikt: Sista april – men inte detta år...

Insändare2021-04-30 05:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Insändardikt

Ett sus över Engelska Parken

att borta är vinterns strid.

Med försommarblomstren på marken

vi välkomnar ljusets tid.

Champagnen i Slottsbackens pister

syns flöda i ymnigt mått.

I Fyrisåns race med teknister

nog flertalet får det vått.

Så sitter vi åter vid borden

i skaror av dryckeshjon

och sjunger de vårliga orden,

till vilka en prins satt ton.

Det smakar med sill och potatis,

som skalats med noggrann flit,

och vänskapsbestyren är gratis

en välkommen årlig rit.

Studenternas mössor mot höjden

vid Domkyrkans trenne slag.

På ungdomen väntar nu fröjden

att fira i vänners lag.

För slingrande köer i solen

nationshusets port är trång

och tankar på glosan och molen

är bortblåsta natten lång.

När mörkret så sänkts över staden,

studenter i samlad trupp

med fanborg i översta raden

till borggården tågar upp.

Här framförs nu högstämda sånger

och hålles ett årligt tal.

Det handlar, som så många gånger,

om tillvarons hopp och kval.

En avundsam tanke vi skänker

den ljusnande framtids folk,

vars självtillit glänser och blänker,

vars bägare saknar smolk.

Vi gamlingar gör vad vi orkar

idag i vår kära stad.

En vemodsfylld tår dock vi torkar,

att år läggs tills årens rad.