Efter att ha försökt öka styrhastigheten på gåendet till busshållplatsen ett antal gånger gav jag upp det hela och återvände till hemmet. Via nätet och sjukvårdsupplysningen ringades mina problem in. Innan jag knappt hunnit avsluta samtalet stod en ambulans på uppfarten.
Jag fick lägga mig på bår i ambulansen sedan sattes kontakter på mig och EKG togs. Jag djupt imponerad tänkte vad svensksjukvård har utvecklats, man fixar allt på uppfarten. Jag kan hoppa in hemma. Men nej nej det blev ”plattan i mattan” till stora sjukhuset.
Inga blåljus så grannarna behövde inte kasta sten.
När jag klev ur ambulansen försökte jag hitta var man kunde dra kortet för betalning men fick snart ge upp.
Efter en ballongsprängning med ”stent” plus ett synnerligen obyråkratiskt intygande av Dr. Nurejev om mitt tillstånd var jag hemma efter tre dygn. Min kostnad för ambulans, behandling mat och övernattning på sjukhus 720 kronor.
Några veckor senare hade jag ont i vänster arm och jag tänkte nu är det dags igen. Det blev efter samtal med sjukvårdsupplysning dags för sjukbil till akuten. Någon hjärtinfarkt var det inte tal om, man kunde istället konstatera att jag hade en lunginflammation som jag inte visste om. Efter behandling och provtagning en kopp kaffe med mjölk så jag kunde hitta busshållplatsen på morgonen.
Sjuktransport 126 kronor plus behandling. Frikort: 0 kronor.
Mina senaste kontakter med svensk sjukvård motsvarar över förväntan mina föreställningar om vilken vård man kan få . Jag betalar gärna skatt för det. Nu vet jag att det beror också på vilken tid på dygnet man tar kontakt med vården. Väntetider kan vara långa men jag har hitintills fått en mycket adekvatbehandling.
Kostnaden för mig direkt från plånboken är försumbar.