Tre liberaler, argumenterar den 18 juli emot de tankar som lanserats av socialdemokrater rörande beskattning av investeringskonto (ISK). Författarnas utgångspunkt är att personligt sparande är ett viktigt bidrag till den individuella tryggheten. Därom är vi helt överens. Sedan är det oklart hur de resonerar vidare. För att illustrera resonemanget väljs en sjuksköterska som tjänar 32 000 kronor/månad. Det är medianinkomsten i landet, det vill säga 50% av löntagarna tjänar mindre.
Det väcker en första fråga: Hur skall ett ensamstående vårdbiträde med betydligt lägre lön ha utrymme att spara de 2000 kronorna per månad som exemplet utgår ifrån?
I exemplet förutsätts sjuksköterskan sätta in 50 000 kronor på ISK när hon fyller 25 år. Varifrån får hon dessa pengar efter sin studietid och en bosättning som inte är gratis? Välbeställda föräldrar kanske?
Sjuksköterskan förutsätts vidare spara 2000 kronor per månad i 40 år på ISK. Det innebär ett tillgodohavande på 960 000 + 50 000 kronor plus avkastning på kapitalet när hon fyller 66 år. Enligt författarna skall 100 000 kronor vara skattefria. Mindre än 10% skulle vara skattefria. Men hur förutsätter författarna att den dryga miljonen härutöver på kontot skall beskattas?
Och hur kan nuvarande beskattning av behållningen under de 40 åren innebära en miljon mindre på kontot?
Ingen jämförelse görs mellan skattereglerna för ISK och andra sparformer. En fond som i stort följer aktiemarknadens utveckling beskattas inte förrän vid successivt uttag efter 65 års ålder.