För stort utrymme för tolkningar i vårdsamverkan

Det behövs tydligare regler när kommunen ska ta över vård av en patient, skriver Isabelle Zander.

Ansvarsfördelningen i vårdsamverkan mellan kommuner och regionen behöver tydliggöras, skriver Isabelle Zander.

Ansvarsfördelningen i vårdsamverkan mellan kommuner och regionen behöver tydliggöras, skriver Isabelle Zander.

Foto: Staffan Claesson

Insändare2021-06-11 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommentar till insändare 27/5 av 8 st social/ vård - och omsorgschefer. 

Jag vill tacka för en ypperlig beskrivning i hur vårt gemensamma system är tänkt att fungera. Men som i många andra system så kan det finnas felande länkar. Jag uppskattar att det, i insändaren, tas upp om det svårt sjuka människor med större komplexitet i sin vård och omvårdnad. Även denna grupp av människor skall kunna befinna sig i kommunal regi, med medicinskt ansvar inom slutenvården. En felande länk i vårt nuvarande system heter Vård i Samverkan(ViS)-Fördelning av medicinskt ansvar. I detta dokument ges det alldeles för stora tolkningsutrymmen inom vissa områden. 

Och tyvärr, med egen erfarenhet, så är det kommunens tolkningar som allt för ofta blir gällande. Regionen, som besitter specialistkompetensen, skall bara ge och har inte mycket att säga till om. Det är sant att instanser inom kommunens vård -och omsorg har nekat patient plats på omvårdnadsboende. Detta har jag upplevt själv. Tyvärr kan jag inte beskriva detta med risk att bryta min sekretess. 

I min yrkesroll som sjuksköterska är jag mycket van att planera dessa komplexa utskrivningar från slutenvården. Jag ansvarar till exempel för trakeostomiutbildning för regionen. ViS-dokumentet behöver gemensamt ses över för att tydliggöra vissa punkter, för att effektiviseras för alla instanser: hur långt sträcker sig specialistvårdens utbildningsansvar, kan/ får detta utbildningsansvar utformas på annat sätt än det nuvarande, det är primärvårdens ansvar att beställa och bekosta specialistmaterial, ej slutenvården.
Det må inte hända ofta att patienter nekas av kommunen att få lämna sjukhuset, men när det väl händer anser jag att det är en skymf för den människa det drabbas, som tvingas ligga kvar på sjukhuset och inte komma vidare i sitt liv. Vi arbetar ju trots allt med människor, som bara behöver vår hjälp och kompetens, och att förlora vår medmänsklighet i ett system av paragrafer och riktlinjer är inte en väg jag vill gå.