Trots att Marielund ligger så lagom nära Uppsala är det fortfarande ett unikt paradis med kulturhistorisk och lantlig prägel. Här har tiden stått still under lång tid och mycket är sig likt sedan slutet av 1800-talet. Stora mängder Uppsalabor och numera också en ökad mängd nyinflyttade unga Gunstafamiljer njuter av att komma hit för avkoppling och rekreation. Att åka skridskor eller skidor på sjön och se de gamla fina husen inbäddade i naturen eller att under sommaren sitta i Lennakattens öppna tredjeklassvagn och njuta av sjön på ena sidan och den vackra bebyggelsen med fina grönområden på andra sidan har länge varit en upplevelse många av oss Uppsalabor uppskattat.
Penningsugna privata exploatörer och Uppsala kommunens exploateringsplaner vill nu förstöra denna unika miljö och ersätta den med mer än 500 bostäder och flera tusen boende eller kanske ändå mer om kommunen väljer att kombinera de tre alternativen/etapperna. Den fina skogen och hagarna, som utgör en nödvändig grön buffert mellan väg 282 och Lennakattens smalspår som smyger fram så vackert längs sjöns strandlinje, ska i det närmaste skövlas. Berg ska sprängas, mängder med träd ska avverkas och marken ska planas ut. Den vackert bergiga skogen med ringlande stigar och hagar ersätts med ett modernt bostadsområde och biltrafik.
Därmed försvinner också upplevelsen av den unika Marielundsmiljön med sekelskifteshus och lantlig idyll. Det är också en påtaglig risk att båtar med förbränningsmotorer effektivt förstör den fina sjön Trehörningens känsliga vatten. Några planerar på att förbjuda förbränningsmotorer finns inte, enligt kommunen.
Vi är många som nu hoppas nu att kommunen ska ta en rejäl funderare på om det verkligen är en klok investering för framtiden att förstöra den här unika miljön. Fördelen är förstås att några få exploatörer tjänar miljoner och att fler får bo i Marielund. Det är bra, men problemet är att det blir en helt annan miljö och ingen lantlig idyll längre. Istället är det ett modernt planerat bostadsområde med vägar och vändhållsplats för stadsbussar.
Sätts exploatörernas och Uppsala kommunens planer i verket och skogen skövlas till förmån för mängder med bostäder och tillhörande trafik är denna idyll förstörd för alltid och vi Uppsalabor blir betydligt fattigare på unik kulturhistoria och vacker lantlig miljö så ”lagom nära” Uppsala. Kanske kommer då Lennakattens ånglok fräsa ut sin besvikelse över vår skamliga hantering av den unika miljö den älskat i 150 år?