Några reflexioner kring EU-valet
Det är intressant med statistik. Valmyndigheten tillhandahåller utmärkta preliminära sammanställningar om EU-valet nedbrutna till minsta enheten valdistrikt, som ju kan omfatta bara några hundra röstberättigade. Jag har gjort en del sökningar och har fastnat för några intressanta förhållanden.
Distrikt som gränsar till varandra kan variera kraftigt i fråga om partidominans. Resultaten visar på befolkningsstrukturens inverkan. Ta till exempel invandrartäta områden som Stenhagen och Gottsunda. Där får S stor dominans (upp till 43 procent) medan studentområden som Flogsta och Rackarberget ger MP överlägsen ledning (29 procent).
I Kåbo leder M med 25 procent men får i granndistriktet bara 12 procent eftersom MP tar över med 22 procent. I glesbygdsområden som Almungebygden och Jumkil härskar SD med 27 procent resp. 24 procent.
C har svårt att hävda sig trots stora jordbrukscentra i länet. Ledande är C i områden som Alunda 19 procent, Balingsta 21 procent och Viksta 21 procent, överallt dock förföljda av SD som ligger hack i häl.
Det som startade min nyfikenhet var läget i mitt eget distrikt intill Eddaspången med drygt 1000 röstberättigade. Området kan betraktas som ett fäste för äldre väl beställda människor med borgerlig livssyn. Men MP leder där stort med 24 procent. Förklaringen kom när jag upptäckte att hälften av alla röstberättigade i distriktet var ungdomar mellan 18 och 29 år, en helt oväntad uppgift.
Till slut vill jag framhålla Funbo som förmodligen det mest jämlika distriktet i kommunen. Där ligger alla de sex största partierna (M, KD, C, S, MP, SD) inom spannet 12,6 – 15,6 procent, tillsammans 85,7 procent. Läge för samarbete?