Om man som tonåring talade i telefon första gången och det vid uppväxten bara fanns en vev- och väggtelefon hos fogden i hela området, förvånas man idag över hur mycket folk talar i telefon: gående, sittande, cyklande, i affären, i bilen, etc. Ibland talar man så högt att man undrar om det är till en man pratar.
Uppsala sägs vara en cykelstad. För den som bor på Kyrkogårdsgatan och ser ca tio bilar i minuten passera under vissa tider är det inte lätt att hålla med. För att inte tala om köerna på morgonen!
Förr fick man cykla långa sträckor på dåliga grusvägar. Då fanns inga hjälmrekommendationer. Idag är det hjälmtvång på barn. Det värsta man kan se är dock, att barnet bak på cykeln är försedd med hjälm, medan föräldern där framme cyklar utan. Vad tänker man på, om man överhuvudtaget tänker?
Och hur beroende är man inte idag av mobilen, där man kan läsa nyheterna, facebookinlägg, mail, med mera. Det förefaller bland mig som att man mera tittar i mobilen än bryr sig om vad barnet i vagnen kan ha för sig.
Jag säger inte att det var bättre förr men annorlunda.