Artikeln om barn i kriminalitet i UNT belyser vad som tycks vara en vanlig uppfattning: Att insatser på lågstadiet ses som tidiga och att det är då det förebyggande arbetet måste börja. Detta är i själva verket alldeles för sent. Det är redan på förskolan vi behöver fokusera, både på att främja och förebygga. På lågstadiet bör detta arbete redan vara om inte färdigt så i alla fall i full gång.
Det må låta både krasst och provocerade, kanske rent av naivt. Men, missförstå mig rätt. Sanningen är att all forskning om barns utveckling pekar på att våra grundläggande värderingar och förmågor till socialt samspel, ansvarstagande och empatiutveckling såväl som förmågan att stå emot yttre påfrestningar etableras redan i 0-2- samt 2-4-årsåldern.
Det sägs att ett samhälles välmående avspeglas i hur väl vi tillgodoser våra barns behov. En av de enskilt viktigaste insatserna vi kan göra är att ge barn goda förutsättningar att utveckla de grundläggande färdigheterna för ett positivt samspel: samförstånd-ömsesidighet-turtagning, redan under de tidiga uppväxtåren. Det främjar såväl perspektivtagande och inlevelseförmåga som etiskt ansvarstagande och medmänsklig respekt. Barn i behov av stöd måste få det stöd de har rätt till, både vad gäller att utveckla dessa förmågor och vad gäller en trygg uppväxtmiljö med de grundläggande omsorgsbehoven tillgodosedda. Detta stöd kan inte vänta.
Att hålla koll på vilka som tenderar dras åt kriminalitet under skolåren är givetvis ett oerhört viktigt arbete. Dessa barn och deras familjer behöver genast få stöd för att bryta den negativa utvecklingen. Men det verkligt förebyggande arbetet måste göras redan under de år barnet är i förskoleåldern. Det vet varenda förskolepedagog och det måste även andra yrkesgrupper som politiker, poliser och socialarbetare ta på allvar. Under de formativa åren innan skolstarten finns goda förutsättningar för stöd till såväl barn som föräldrar och hela familjer.
Många är vittnesmålen från förskolans personalgrupper om tidiga tecken att ta på allvar men där barnens behov ej fångas upp av övriga instanser. Vill vi få bukt med barnkriminalitet måste insatser och resurser satsas på förskolan. Det förebyggande arbetet behöver börja redan där.
Med detta sagt vill jag också tacka alla som arbetar främjande och förebyggande samt åtgärdande oavsett ålder. Min text vill dock belysa ett perspektiv som förtjänar att uppmärksammas i högre grad, när vi talar om en hållbar samhällsutveckling.