Historielöst förslag om stadsdelsindelning

Låt medborgarna säga sitt om förslaget till nya stadsdelsnamn, skriver Cristina Wahlström.

De nya stadsdelsnamnen tappar den historiska anknytningen,  skriver Cristina Wahlström.

De nya stadsdelsnamnen tappar den historiska anknytningen, skriver Cristina Wahlström.

Foto: Sven-Olof Ahlgren/Arkiv

Insändare2020-09-15 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Uppsala är en gammal stad och kommun med en för hela vårt land intressant historia. 

Det ställer stora krav på våra politiker i kommunstyrelse och kommunfullmäktige och den demokratiska process som bör föregå avgörande förändringar som berör detta historiska och kulturella arv.

Det visste Herbert Lundh, Blenda Ljungberg och Karl Söderberg med flera av våra tidigare lokalpolitiker som därför aktivt bidrog till arbetet i den historiekommitté som skrivit stadens historia från medeltid till våra dagar. En ovärderlig källa. Man kan undra hur många av dagens politiker som läst eller ens känner till denna serie av innehållsrika böcker.

Den äldsta stadsdelen, Fjärdingen med ett ursprung i medeltiden och därefter följande stadsdelar som Kungsängen och Svartbäcken med flera berättar genom sina namn och sitt läge om staden, den tid då de tillkom och dess identitet. Förslaget att radera dessa namn och ersätta dem med de statistikområden, så kallade Nykoområden, som årligen rapporteras till SCB torde underlätta hanteringen för kommunanställda statistiker men innebär samtidigt stora svårigheter att bedriva forskning rörande den äldre stadsdelsindelningen och dess eventuella läge i dagens stad. Kulturminneslagens bestämmelse i 1 kap §4 om god ortnamnssed, som föreskriver att hävdvunna ortnamn inte får ändras utan starka skäl, torde ha tillkommit bl a för att underlätta sådan framtida forskning.

Med den tekniska utrustning som i dag finns tillgänglig torde det inte heller vara något större problem att göra de registreringar och korshänvisningar mellan olika statistikområden och registreringssystem som ev blir nödvändiga om den tidigare (2016) föreslagna stadsindelningen godtages eftersom det nu liggande förslaget är överklagat.

Det är allmänt känt att ”man måste ha god sikt bakåt för att kunna köra ett fordon säkert framåt”. Det är på samma sätt omöjligt att med framgång leda och utveckla den kommunala verksamheten i en gammal stad och kommun in i framtiden utan kunskap om och hänsyn till dess historia.

Som aktiv kommunmedborgare och tidigare kommunanställd uppmanar jag nu fullmäktiges ledamöter att innan slutligt beslut fattas ge kommunens medborgare en reell möjlighet att säga sin mening. Min egen ståndpunkt i denna fråga torde framgå av det ovan framförda.