Uppsala gamla kyrkogård - händer sådant?
Midsommarafton för sex är sedan förlorade vår familj en älskad son, bror, dotterson.Sedan dess vårdas hans plats på Uppsala gamla kyrkogård med omsorg och förtvivlad kärlek av hans närmaste.
Nu på årsdagen av det förfärliga som hände smyckades platsen mer än vanligt. Vi går alltid ofta just hit för att på något sätt komma nära..
Någon dag efter midsommarafton stod en vas tom med vattnet kvar men med morfaderns rosor borta.
Man hade måst gå in på den smala gången till höger om inhägnaden av smide , böja sig däröver, ta rosorna och gå därifrån lämnande den tomma vasen stående kvar i den omsorgsfullt randkrattade sanden.
Vem gör så?
Hur är man beskaffad? Sätter man dessa rosor på en annan grav? På sitt middagsbord?
Ger man dem till någon man själv älskar?
Hur känns det?
Du som gjorde det! Om du är förmögen till förstånd och känslor ( kan betvivlas):
Känn skam!