Att jobba inom vården som undersköterska är bland det roligaste som finns. Den tacksamheten och glädje som de allra flesta patienter ger tillbaka är guldvärt.
Men jag frågar mig ständigt hur länge ska jag orka jobba så mycket som man måste göra? Med alla dessa inbeordringar att först jobba kväll och sedan tvingas stanna kvar hela natten också för att en kollega blivit sjuk. Eller att en patienten är orolig och plockig och måste ha vak. Att jobba 18h i sträck och att ibland göra det flera gånger på mindre än en vecka är inte hållbart. När man sedan inte får något för att man jobbar 150 procent utan aldrig kan ta kompledigt eller sluta tidigare. Man förväntas bara kunna ställa upp gång efter annan och det spelar ingen roll om man är halvvägs hem när jobbet ringer och beordra in mig att jobba.
Att man som 20-årig undersköterska på fullaste allvar är rädd för att inom en snar framtid inte orka jobba mer med det som man tycker är det roligaste som finns! En rädsla för att gå in i väggen och bli utbränd ska inte finnas i den åldern.
Något måste göras! För jag vill jobba inom vården hela mitt liv.