Vi som nu drabbas av denna försämring av UL:s nya linjesträckning är helt klart den äldre populationen i Uppsala. Vi som förväntas gå upp till en halv kilometer fram och tillbaka till vår buss. Enligt uppgift har vi som bor längst bort i Rickomberga 700 meter till hållplatsen!
Vi som har ont i ryggar och knän och ska bära tunga matkassar. Vad ska vi göra? Jag undrar om ni gjort någon som helst konsekvensanalys av vad denna nya linjesträckning innebär? Har ni undersökt demografin i de olika områdena för att se var de bor flest äldre för att möjligen kunna anpassa busstrafiken därefter?
I mitt fall så kommer jag alltså inte att kunna ta mig till mitt gym/sjukgymnast, till min vårdcentral, till universitetets föreläsningar med mera. Det innebär i förlängningen att jag kommer att bli isolerad och vad som följer på det vill jag inte ens tänka på. Och detta gäller naturligtvis inte bara mig – i min bostadsförening är det många i min ålderskategori som är ledsna, förbannade och oroliga inför framtiden!
Det som återstår är att flytta från Rickomberga, vilket jag över huvud taget inte skulle ha gjort om jag haft en vettig bussförbindelse. Det var en av orsakerna till att jag flyttade hit och jag kunde väl aldrig drömma om att UL skulle ta bort den bussförbindelsen.
Dessutom skulle det byggas en hållplats vid Rickombergavägen, som i alla fall skulle förkorta avståndet lite (men absolut inte på något sätt ersätta buss 22). Denna hållplats ska bli klar i december och buss 22 och 42 drogs in 14 augusti! Hur usel planering är inte det?
Men ni hade tid att bygga om hållplatserna genom Rickomberga, väl medvetna om att inga bussar skulle gå genom Rickomberga året efter. Vilket otroligt slöseri med våra skattepengar!
Till buss nummer 5, som vi nu ska frekventera köpcentret i Stenhagen med, måste man efter indragning av buss 22 gå en lång sträcka med tunga matkassar. Vad gör man i ett köpcentrum? Jo, man handlar och då har UL en hållplats så långt därifrån som möjligt!
Detta är så huvudlöst att man tar sig för pannan!