Kommentar till insändare av Gunnar Birgegård 13/11
Tack, Gunnar Birgegård, för reaktionen mot erbjudandet att som hyrläkare bli ohemult arvoderad (UNT 13 nov). Sådana erbjudanden är legio. Till min hemadress kom våren 2018 ett personligt formulerat brev som erbjöd korttidsvikariat i Norge mot en ersättning av 145 000-170 000 svenska kronor i månaden.
Jag skrev en kritisk insändare till Läkartidningen, LT, där jag konstaterade att ”hyrläkarverksamheten går ut på att göra vinst på en personalbrist som accentueras av att verksamheten existerar. Varför ska jag /som läkare/ ta ett fast jobb, med de pålagor som långsiktig patientkontinuitet och administrativa uppgifter medför, när jag kan tjäna det dubbla som hyrläkare? 170 000 kr brutto per månad. Ovanpå detta ligger administrativa påslag som troligtvis inte är satta med omsorg om den offentliga sjukvårdens ekonomi som ledstjärna.” Mitt inlägg avslutades med efterlysning av en ”allvarlig debatt om hyrläkarverksamheten, inte bara bland ansvariga politiker utan även inom läkarprofessionen”.
Det blev interndebatt i LT – inlägget fick överlägset flest kommentarer bland debattinlägg i LT under 2018. Några instämmande och uppskattande men flertalet kritiska med tillmälen som ”kommunistfasoner” och liknande. Flertalet av de kritiska var inte oväntat aktiva som just hyrläkare, och ett argument för verksamheten var då att man betonade ”vilken stor nytta man gjorde” på platsen i fråga.
Den kritiske kan fråga sig varför man inte skulle göra samma nytta som fast anställd och därmed kostnadsmässigt göra större samhällsnytta. Läkarförbundet kommenterade inte mitt inlägg. En kommentar från det hållet utifrån dessa och Gunnar Birgegårds synpunkter vore mycket värdefull.