Regeringen gav Trafiksäkerhetsverket i uppdrag att komma med förslag på trafiksäkerhetshöjande åtgärder för motorcyklister. I slutet av oktober i år kom förslagen. Bakgrunden var att 30 mc-förare dog 2020, varav 4-5 i kollision med vägräcken. Åldern på de avlidna är ej känt, men gissningsvis var den låg. I sammanhanget kan nämnas att 204 personer totalt dog i trafiken samma år. Lika många bilister dog vid kollision med räcken som antalet mc-förare, det vill säga 4-5. Regeringen anser situationen så allvarlig att ett nytt halveringsmål satts till år 2030.
I rapporten föreslås, som ett första steg, bland annat montering av släta räcken och kantstolpar som ger efter vid en kollision. Kostnaden uppgår till 70 miljoner kronor. Att byta ut alla räcken i landet skulle kosta fyra miljarder kronor.
2220 män avled i prostatacancer år 2019 och minst samma antal har dött år efter år. Det är av naturliga skäl – prostatacancer drabbar huvudsakligen män över 50 år - en högre dödlighet i de äldre åldersgrupperna. Om screening införs räddas 1 000 liv varje år och antalet män med spridd, icke botbar prostatacancer, minskas.
Hur kan det komma sig att vare sig regeringen eller sjukvårdshuvudmännen med siffrorna som bakgrund har satt upp mål eller tagit initiativ för att minska dödligheten även inom prostatacancerområdet då så många fler liv skulle kunna sparas jämfört med inom trafiken? Har det med åldern att göra, nej det vare sig hoppas eller tror vi. Handlar det om för stora kostnader? Nej, inte alls! Socialstyrelsen har gjort en hälsoekonomisk analys av kostnaderna för införande av screening och konstaterar att ”....screeningprogram skulle kunna ge betydande kostnadsbesparingar – såväl för samhället som för hälso- och sjukvården”.
Det är dags att Socialstyrelsen skyndsamt ännu en gång utreder frågan om screening. Styrelsen fastställde 2018 att det enkla PSA-blodprovet inte var tillräckligt för att införa screening och att risken för att många män behandlats i onödan var för stor. Sedan dess har prostatadiagnostiken förändrats i grunden. Med magnetkamera, MR och tilläggstester minskas risken för överdiagnostik och överbehandling väsentligt. Färre lågriskcancrar upptäcks utan att de som kräver behandling missas. Vi tror att screening är enda möjligheten att få sjukvårdshuvudmännen intresserade av att fokusera på prostatacancer, något som har varit bristfälligt inte minst i Region Uppsala.
Vårdpolitiska talespersoner, prostatacancerföreningen i Uppsala län