Har varit på en presentation av ”äldrevänlig stad”. Den mesta tiden åtgick till att tala om hur man genomfört en ”styrd insamling” av data kring vad vissa äldre tycker. Man hade lyckats samla cirka 1 500 svar men dialogen kändes ej trovärdig, varken till upplägget eller statistiskt. Ingen i samlingssalen på träffpunkten/boendet kände till det utom en person som hade försökt kontakta dem som driver projektet, men blivit avspisad.
Det som framhölls var vikten av sociala kontakter, och på frågan från en dam om hur släkt och vänner ska kunna titta förbi när man infört parkeringsförbud utan möjlighet till gästparkering så blev det inget svar. Övriga frågor lämnades obesvarade eftersom projektet ej känns verklighetsförankrat.
I materialet som delades ut fanns en lista på åtta områden att åtgärda och till dessa behövs ej ett onödigt politiskt projekt utan mer verkstad: Utemiljö och byggnader (börja med att plantera träd i stället för att såga ned). Kollektivtrafiken är okej om hållplatser anpassas. Bostäder handlar inte enbart om antalet utan om kvalitet som känns olustig i dag. Social delaktighet förutsätter att man inför möjlighet att besöka!
Övriga punkter utvecklas i marknadens takt, allt annat blir ”bubblor”. Slopa projektet och använd de slopade kostnaderna till att i stället plantera frukt- och bärbuskar kring alla äldreboenden i Uppsala. Nordens äldrevänliga projekt är en byråkratisk produkt som mest kostar utan att ge något praktiskt användbart i retur. Mer verkstad och mindre byråkrati.