Efter att ha bott och arbetat i olika länder i Europa, Asien och Afrika kan jag konstatera att Sverige är ett u-land när det gäller invandring. I de flesta samhällen finns det riktlinjer för hur man beter sig för att bli accepterad. Det vet alla som verkat i till exempel muslimska länder. ”When in Rome, do as the Romans do”.
Framgångsrik integration bygger på att nyanlända vill anpassa sig till ett liv i Sverige och är beredda att vidta de åtgärder som krävs, språk och förståelse för vårt samhälle med mera. I gengäld måste vi i samhället ge dem rimliga förutsättningar att lyckas.
All ny och främmande kultur är inte av godo. Vi får aldrig acceptera attityder och beteenden som riskerar att förstöra vårt samhälle. Sverige är ett utvecklat, demokratiskt och jämlikt samhälle som tagit årtionden att skapa. Förlegad människosyn, bristande medmänsklighet och religiös fundamentalism får inte riskera det och vi bör därför med kraft motverka dessa företeelser.
Vi behöver invandring, men vi behöver inte sharialagar, klansamhällen och hederskulturer. Det är naivt att inte inse att det finns sådana enklaver redan nu.
Många svenska medborgare, varav en del varit med och framgångsrikt tagit emot invandring på 1950- och 1960-talen, känner inte igen sig och tenderar därför att ta avstånd mot all form av invandring, vilket vore mycket olyckligt.
Sverige är fantastiskt och många lockas av det. Vi behöver invandring som bidrar till fortsatt demokrati, jämlikhet och modern människosyn. Låt oss slå vakt om det.