Detta är en bild på hur verkligheten på ortopedkliniken ser ut och förhållandena är kanske lika illa på flera avdelningar på Akademiska sjukhuset.
Jag har båda mina axlar utslitna och det finns inget brosk alls i axlarna så både kulor och brosk måste opereras in.
Så sedan februari har jag gått på maxdos av morfin mot värken och nattetid måste jag ibland även kompletteras med Alvedon. Jag har arbetat och betalat skatt i hela mitt yrkesverksamma liv och är nu 79 år. Jag trodde väl att när jag en gång måste anlita sjukvården och få en operation att det skulle ske ganska så snart. Men så ser inte verkligheten ut.
Enligt uppgift från ortopedkordinator står 100 personer i kön före mig och min kötid är 3 år.
Jag kan inte fortsätta äta maxdos av morfin i 3 år. Det går bara inte. Då tänker ni som läser detta: varför kontaktar hon inte Vårdgarantigruppen och självklart har jag gjort det. Tyvärr så har jag för stort "bagage, det vill säga bakomliggande sjukdom för att de skall vilja operera mig. Det opereras bara 2 dagar i veckan och problemet är att det finns ingen personal och att personal är sjukskrivna efter att ha blivit utbrända i samband med covid. Personal slutar för att de inte orkar med den situation som råder. Med personalbrist får ju de som arbetar ännu tyngre arbetsuppgifter.
De politikervalda i regionen lyssnar inte på personalen. Ge personal samma lön som hyrpersonalen får och lyssna på de som jobbar på golvet. De är ju sjukhusets verkligt fantastiska resurs. Hur svårt kan det vara? Ni regionpolitiker blir väl också gamla och då frågar jag er: Skulle ni vilja ha det som jag och 100 andra har det? Ni regionpolitiker skulle behöva se verkligheten hur den är genom att praktisera en månad på exempelvis ortopeden.
Nu har ju Svantesson i regeringen lovat extra pengar till vården och se då till att de används på rätt sätt i vården och än en gång lyssna på de som jobbar på golvet.