Det framgår i media då och då att ett slutförvar av kärnbränsleavfall är föreslaget vara 500 meter ned i urberget vid Forsmark kraftverk i Östhammars kommun.
Man har föreslagit att kapsla in avfallet i kopparkapslar som beräknat hålla i 100 år.
Dock har man konstaterat att koppar också korroderar vilket ger sådan osäkerhet att det skulle kunna läcka strålning inom antagen tidsrymd (100 år).
Det förstås således att man är tillbaka på ruta ett.
För en lekmans öga och tankegång borde det vara enkelt att lagra kapslarna i ett system som gör att man innan tidsrymden 100 år till ända plocka fram kapslarna och belägga dessa med ytterligare ett lager koppar, så räcker det väl i hundratalet år till och så kan göras vid varje århundrade till dess man mäter en godtagbar strålning jämfört mot den naturliga strålning vi dagligen utsätts för.
Ett annat problem som vi måste lösa på ett säkert sätt att förvara i evighetslagring är ämnena som arsenik, kvicksilver, bly och kadmium, ämnen som inte går att destruera.
Förslagsvis borde dessa ämnen också förvaras i kopparkapslar i samma slutförvar så har man väl säkrat två stora problem som man dessutom med lätthet lämnar skötselföreskrifter till gagn till våra efterkommande generationer.
Beträffande inläckande grundvatten så bör det enkelt kunna åtgärdas om man med facit i hand ser till vad man klarade ut vid den stora inläckan vid tågtunnelbygget genom Hallandsåsen för några sedan.