Många av världens städer satsar på mer träd och grönska för luftkvalitet, trivsel och klimat. Men Uppsala, utnämnd till “Världens klimatstad” gör tvärtom. Uppsala ligger redan långt ner på listan över andelen grönyta per invånare (SCB 2010). Ändå planeras nu för att ännu fler grönområden och skogsområden inom staden ska bebyggas.
Eriksbergsplanerna är skrämmande exempel på förlust av grönyta och överförtätning mitt inne i en välplanerad stadsdel. Landskapsarkitekturen är unik, och Eriksberg förklarades 1988 av fullmäktige vara av intresse för kulturmiljövården.
I samrådet över Planprogrammet för Eriksberg 2016 skrev Länsstyrelsen:
“Länsstyrelsens allmänna uppfattning är att stadsdelen präglas främst av de medvetet formade gröna ytorna mellan husen och den topografianpassade bebyggelsestrukturen, vilket kan anses vara ett arkitektoniskt ideal för tiden och har som sådan ett betydande kulturhistoriskt värde.”
Kritik fanns även mot kommunens hantering av naturvärdena, trafiksituationen, vattendirektiv och miljökvalitetsnormer. Trots det antogs programmet med endast kosmetiska justeringar 2017. Detaljplanen för Blodstensskogen är nu beslutad - men överklagad. Detaljplanen som skövlar Hammarparken är på väg, liksom en plan för förtätning nära Västertorg och i Marmorskogen vid skolområdet. Pellings påstående om att Eriksberg huvudsakligen skall förtätas på redan hårdgjorda ytor har föga sanningshalt.
Det är surrealistiskt hur de styrande vränger på orden: stadsmässighet (=trängsel), stadsläkning (=skogsskövling), varsamhet (=våldsamhet), förnyelse (=förstörelse) och lyhördhet (=dövhet). Vi känner oss placerade hos Alice i Underlandet och får associationer till Orwellska nyord. Men beslutsfattarna är måhända bara vilseledda som i Kejsarens nya kläder. Dags att vakna nu.
Övergreppet på Eriksberg påverkar djur, natur och människor som ska se sin närnatur försvinna i rök, damm och buller medan trafikproblem, trängsel och barriärer skapas.
Människor som tvingas bo på en byggarbetsplats i decennier blir sjuka. Nedhuggning av fullvuxen skog medför koldioxidutsläpp och utarmar biologisk mångfald. Sårbarheten mot klimatförändringar och värmestress ökar.
Försäljning av stadsskogar på kommunal mark är ett feltänk. Bättre lämpad mark för byggande finns på andra håll. Att överförtäta en hel stadsdel och förstöra dess bostadsnära grönska, dess ekosystemtjänster, dess unika landskapsarkitektur och dess robusthet mot klimatförändringarna är inte värdigt vårt kära Uppsala.