Lagets och inte spelarens ansvar

Storvreta IBK:s herrlag har haft en tuff säsong och en slutspelsplats är i högsta grad osäker. Laget är inne i ett viktigt generationsskifte, några spelarprofiler har lämnat laget och Storvreta har börjat ett framtidsbygge.

Foto: STAFFAN CLAESSON

Insändare2015-02-25 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Videon är inte längre tillgänglig

Det yttersta ansvaret ligger hos klubbledningen och matchresultaten är hela lagets ansvar, inte enstaka spelares.

UNT:s nytillträdde sportchef Daniel Legue skrev nyligen att han inte förstår varför Storvretas lagkapten Mika Kohonen fortfarande spelar i laget.

Kritiken mot Mika och Storvreta levererades dagen innan det viktiga derbyt mot Sirius.

UNT-sportens medarbetare har de senaste åren ökat sitt tyckande i spalterna och har i år skickat ovanligt många passningar åt både höger och vänster. Det är för det mesta bra och vitaliserar diskussionen om idrott i Uppsalaregionen.

Vi kan och ska inte påverka när UNT publicerar sina inlägg. Men sportchefens inlägg kräver ett svar när han i rubrik på första sidan slår fast att ”jag förstår inte varför Mika Kohonen är kvar ”.

Detta har hänt: Storvretas facit de senaste fem åren är guld, guld, guld, brons och silver. Efter tre raka SM-guld missade Storvreta en fjärde SM-final 2013 efter förlust i sista och avgörande semifinalen.

Vissa medier, dock inte UNT, beskrev det som ett misslyckande. Därefter knäopererades Mika (en operation av det slag som nästan bara görs efter ­karriärens slut). Efter en lång rehabilitering kom Storvretakaptenen tillbaka före jul och ledde laget till en ny SM-final. Det blev förlust mot Falun på övertid. Men man behöver inte vara expert för att påstå att Storvreta var lika nära att vinna den matchen som laget var nära att förlora den hyllade SM-finalen mot Warberg (vinst efter straffläggning) några år tidigare. Mot den bakgrunden och med en Mika som kommit tillbaka efter den långa rehabiliteringen skrev Storvreta och Mika ett nytt kontrakt för säsongen 2014/2015. Motivet var både prestation och kultur.

Det är där vi är nu.

Som framgått av olika medier så drabbades Mika av en ny lång sjukskrivning (en depression som han själv berättat om). Det gjorde att Storvretas lagkapten fick inleda ännu en säsong vid sidan om planen. Mika kämpade sig tillbaka, tog ett VM-silver för Finland efter uddamålsförlust mot Sverige och har sedan som lagkapten tillsammans med sina lagkamrater kämpat hårt för ett Storvreta som blandat och gett i striden om slutspelsplatser.

Det är en stark prestation.

När Daniel Legue den 17 februari skrev att han inget förstår, så tycker vi att det blev en alltför svart-vit bild av vad elitidrott och Mika Kohonens resa med Storvreta egentligen handlar om.

Svar:

Tack för insändaren.

Jag skrev i min krönika att jag har respekt för allt vad Mika Kohonen gjort på plan. Just därför skulle jag även vilja se honom sluta på topp. Inget av det ni skriver nu får mig att ändra på det. För övrigt hoppas jag det går bra för Storvreta med eller utan Mika Kohonen i laget, för ingen spelare är väl större än klubben?