Sverige detta underbara land. Det enda landet i världen där lagom är bäst. Jag gillar lagom, det innebär som jag lärt mig att allt ska räcka laget om, det är för mig solidaritet, rättvisa och jämlikhet. Tyvärr har det Sverige gått mot allt mindre lagom och alltmer mot att eliten, toppen i samhälle och marknad får alltmer av kakan. En arbetares värde har sedan mitten av 80-talet devalverats alltmer.
En svensk arbetare ses mer och mer som ett nödvändigt ont, som en tärande del. Helst ska en arbetare idag vara av icke svenskt ursprung som kan underavlönas och om inte det passar förpassas ut i arbetslöshet utan att chefer och arbetsgivare behöver bry sig. Solidaritet, rättvisa och jämlikhet är blott mycket fina ord för en arbetare. Facket har reducerats till en god man utan egentlig makt överhuvudtaget.
Det föll två skott på Sveavägen den 28 Februari 1986, det ena tog livet av vår statsminister, det andra var det definitiva dödsstöten för folkhemmet. Jag menar att ett folkhem skulle kunna även nu vara en idé som skulle kunnat innebära en gemenskap som hade kunnat hantera den integration som vi sett helt och fullt nu kollapsat. Det kallas problemområden, jag vill kalla det för det rätta namnet, ghetton, områden där man bor i men inte lever i, att leva i ett Svenskt samhälle borde innebära en känsla av solidaritet, rättvisa och jämlikhet, men ett ghetto är alltid ingenting annat än förvaring, ett ställe att bo i men inte att leva i
Vad kan man då göra? Se till att arbetar rollen lyfts upp till en relevant nivå, det ska inte vara någon skillnad i lön och villkor om man arbetar med spade eller tangentbord. Om total rättvisa och jämlikhet mellan tjänstemän och arbetare kan uppnås så spelar det ingen roll vilket ursprung man har. Att som nu skapa A-, B- och C-lag innebär bara att orättvisorna kommer framgent att öka.
Det omöjliggör integration, det ger direkt att boende i så kallade problemområden inte kommer att finna incitament att ta ett jobb som arbetare, varför ta ett jobb som ger en bråkdel mer än vad bidraget ge? Varför ta ett jobb som på en månad ger blott en bråkdel av vad du kan tjäna på en lyckad kväll på stan.
Det är folket som bygger landet, men när folket tvingas göra det tillsammans med partier med en helt annan agenda än att skapa och alltid jobba för solidaritet, jämlikhet och rättvisa så blir det aldrig, aldrig lagom.
Avslutningsvis hoppas jag att Putin inser att vi är alla en del av samma mänsklighet, att bara tillsammans överlever mänskligheten.