Insändare: Låt kollektivtrafiken gå i luften

Debatten om kollektivtrafiklösningar verkar ha fastnat i gamla hjulspår. Jag skulle gärna se litet lateralt tänk och gör därför ett försök att höja diskussionen till en högre nivå.

En högteknologisk linbana har inte de nackdelar som är ofrånkomliga vid markbunden trafik. En linbana hoppar helt enkelt över de svårigheter som ligger i korten om man satsar på spårväg eller nya vägar för bussar. Dessutom är fågelvägen snabbt – även när det snöar för fullt. På tre röda minuter kan man ta sig från Stora Torget till Gränby Centrum per linbana. Från Gottsunda till en ny järnvägsstation vid Bergsbrunna tar det 4 minuter. Och behöver man ta sig till Ackis vill man förstås komma dit och inte till Sjukhusvägen eller Dag H. Det är relativt enkelt ordnat med en linbana. 

Jag gillar att åka spårvagn men inte att betala för det. Jag befarar att anläggandet kommer att spåra ur och utvecklas till en kombination av Slussen i Stockholm och järnvägstunneln genom Hallandsåsen. Kostnadsmässigt alltså. Att staten är med och betalar är en grekisk gåva som vi inte okritiskt ska ta emot.

Expressbussar på nya vägsträckningar blir billigare än dito spårväg men kostnaden riskerar att dra iväg när man ska passera ån, åsen och Åriket. Att fortsätta med bussar på befintligt vägnät blir billigast på kort sikt. Men i det långa loppet blir linbana det mest kostnadseffektiva alternativet på de sträckor där spårväg är tänkt att dras. (En linbana fordrar inga förare.) 

Eftersom syftet med detta inlägg blott är att föra in debatten på nya banor ska jag inte bli långrandig utan nöjer mig med konstaterandet: Det torde gå att få ett fast pris på en linbana inklusive underhåll i 20 år. Även i Uppsala. Det skulle förbättra nattsömnen.