Häromkvällen sändes på tv dokumentären ”När Domus kom till stan”, ett upprörande program om hur hela kvarter med vackra, gamla hus revs på 1950- och 60-talen i många svenska städer. Detta för att bereda plats åt fasansfullt fula betongklossar innehållande affärer och P-hus. Även uppskattade parker offrades för samma ändamål.
I dag faller hård dom över dem som tog beslut om rivningen trots innevånarnas protester.
Nu har vi vetenskaplig kunskap om hur viktigt det är med vackra miljöer och gröna lungor i städerna för att människor skall må bra psykiskt och fysiskt.
Låt därför Seminarieparken få stå orörd, till glädje och välbefinnande för stadens innevånare. I framtida behandling kommer förhoppningsvis läkare att, som ett komplement till annan terapi, ordinera vistelse i en park i stället för att i första hand skriva ut psykofarmaka.