Mellan 1965–1991 bodde jag i Uppsala. Under mina uppväxtår tyckte jag att jag kunde hela stan. Har sedan dess gjort några små besök, oftast hem till kompisar. Men i förra veckan tog jag och en vän en tur från busstationen till S:t Per. Blev nästan gråtfärdig. Ska man lägga en begravningskrans på centrum? Vem dödade centrum?
Vi började med att jag ville se hur det såg ut där Forum-mat låg, där jag satt i kassan en period. Det var förr så livligt med Forum-mat, Domus och blomavdelningen. Vi personal umgicks en del. Nu var det tyst och tomt. Sedan Tempo, där man lördagsfikade. Var liksom en ny byggnad. Landings kändes tryggt. Vi gick gågatan upp – lika tomt och öde.
Jag tog körkort i Uppsala. I dag skulle jag inte ens veta var man får köra och parkera. Nä, de vill ju inte ha folk i centrum. En stor stad som Uppsala som jag funderar på att flytta tillbaka till. Vad hände? Och vad är avsikten med att förstöra en livfull plats där man i ungdomen hängde, och sedan fick barn och flanerade runt med dem på stan.
Nu är jag nybliven pensionär och jag vill inte skriva det här egentligen, men jag gör det: det var bättre förr. Och det stämmer på Uppsalas centrum.
Till kommunpolitikerna ett tips: utlys en tävling där Uppsalaborna kan berätta vad de saknar, vad de skulle vilja se i framtiden och vad de tror gör Uppsala trevligt igen. En annan riktad till företagarna i centrum om vad de tror skulle gynna dem och deras verksamhet. Om ni blivit hemma blinda – ta in folk utifrån som har erfarenhet av att lyfta centrum.
Lycka till Uppsala. Jag hoppas få se ett mer livfullt Uppsala i framtiden. Tack för mig. Och kanske ses vi i vimlet, bara jag fått en bostad. Vilket inte är så lätt tydligen.