Ofrivillig ensamhet är inte bara en känsla, det är ett växande samhällsproblem som kan vara direkt livsfarligt. Forskning från Socialstyrelsen visar att ensamhet bland äldre är kopplad till psykisk ohälsa, depression och till och med förtida död. Ändå lever många äldre i dag utan daglig kontakt, stimulans eller rörelse. Ensamheten sliter inte bara på hjärtat, den bryter långsamt ner hela kroppen.
Samhället kräver förändring. Skolor, föreningar och äldreboenden kan skapa permanenta samarbeten. Exempelvis kan en kör komma och öva inför en konsert och samtidigt lysa upp vardagen för de äldre. Ett fotbollslag kan ordna en bingokväll. Ett hockeylag kan gå promenader. En dansförening kan hålla lätt gymnastik. En skolklass kan komma och måla, göra armband eller spela kort. Ett hunddagis kan låta de äldre få klappa och krama en varm, viftande glädje. En scoutkår kan pyssla och lyssna på livsberättelser. En högstadieklass kan hjälpa till med mobiltelefoner och surfplattor. En gymnasieklass kan göra ett projektarbete om historia genom att intervjua äldre om hur det var att leva på 1950-talet? Hur påverkades de av teknikutveckling, samhällsförändringar och historiska händelser?
Sådana möten bygger broar mellan generationer och ger ett mer inkluderande samhälle. Forskningen visar tydligt att aktiviteter som bygger sociala band kan minska ensamheten och förbättra både fysisk och psykisk hälsa. Genom att koppla samman en förening med ett specifikt äldreboende kan vi skapa kontinuitet, trygghet och relationer som växer över tid. Det krävs så lite men betyder så mycket.
Låt oss agera nu, låt inte våra äldre dö i ensamhet.