Den 6 juni – en av Sveriges viktigaste dagar, påminner oss om gemenskap, tillhörighet och vikten av inkludering. Men just dessa värden tycks saknas i Knivsta kommun när det gäller en mycket betydelsefull sak: att välkomna våra nya medborgare.
Att få svenskt medborgarskap är ett stort och livsförändrande ögonblick för många. Det är inte bara en juridisk formalitet – det är ett djupt uttryck för att man hör hemma här, i Sverige och i den kommun där man lever, arbetar, studerar och engagerar sig. Trots det verkar Knivsta ha valt att inte uppmärksamma detta genom någon medborgarskapsceremoni, något som annars är vanligt i många andra kommuner.
En ceremoni behöver inte vara kostsam eller komplicerad. Några blommor, en välkomsthälsning från kommunens företrädare och kanske en kopp kaffe räcker långt. Men symbolvärdet är enormt. Det handlar om att visa respekt och skapa känslan av att man är sedd, att man är en del av samhället.
I en tid där många känner sig exkluderade, där samhällsklyftorna ökar och misstron växer, är just sådana symboliska handlingar viktigare än någonsin. Att inte ens markera att någon blivit svensk medborgare kan uppfattas som kallt och avvisande – raka motsatsen till det inkluderande samhälle vi säger oss vilja bygga.
Knivsta har alla förutsättningar att vara en öppen och välkomnande kommun. Men då måste vi också visa det i praktiken. Jag uppmanar därför den politiska ledningen i Knivsta att ta initiativ till att införa en årlig medborgarskapsceremoni – för gemenskapens, demokratins och människovärdets skull.